Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN STORA FÖRELÄSNINGEN. 147
taklet kommit. Äfven qvinnorna voro tappra.
Soldaternas hustrur manade sjelfv& sina mänaer
ut i kriget, och somliga voro som följde med
dem och som, när de föllo, togo upp deras vapen
och stridde på deras plats. Och jag minnes en
qvinpa, som när en kurir från slagfältet for ge-
nom byn der hon bodde, störtade ut mot honom
och ropade: »Ackl! säg mig, hur det gått!» —
nTy värr», svarade han »har er son blifvit skju-
ten!» »Hvem har segrat?» ropade hon tillbaka.
SVi ha slagit Ryssarne!»
»Gud ske Jofl» — Oeh först nu fann mo-
dern tårar för att begråta sin son. Är det inte
vackert, barn? Är det inte vackert?!.. Det
är, förbölla mig, så vackert, att jag kan gråta
sjelf deråt. Sådana qvinnor förtjenade tapperhets-
medaljen. Också hade de heder al sina söner,
dessa finska qvinnor. De begärte icke bättre än
att gå ut mot fienden och de sköto och slogos,
så det var en lust åt när de fingo det. Och
vär de på sina anförares befallning måste sträcka
vapen, då gräto de i brinnande harm och tram-
pade sönder gevären. Ja, sådant var folket som
dessa öfverbefälhafvare hade att göra med. Jag ta-
lar icke om alla. Bevare mig Gud från sådan orätt-
visa! Adlercreutz, Sandels, v. Döbeln, Vegesach
och flera, äro namn som evigt äro vigda vid Svcri-
ges krigarära. Men — — nå, lika mycket nu.
De ligga i sina grafvar nu, dessa andra som voro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
