Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
148 SYSKONLIF.
skamfläckar för deras folk och land. De ha gått
att svara inför högsta domstoln! — —
»Min bror Arthur och jag gingo ut i kriget
med brinnande lust. Vi delade samma faror,
samma kost, ofta samma svält. Vi voro vid
samma regemente. »Bröderna Herkules» kallade
man oss, och fienden tyckte inte om att se oss
i ledet. Men det var oss en glädje att tillsam-
mans slåss mot den. Och så slogos vi hela kri-
get igenom.
»När freden kom, — den freden som jag
ville gifva allt mitt blod för att kunna göra om
— då ville jag ej stanna i Finland mer. Gods
och guld, allt hvad jag egde på jorden, lemnade
jag hellre än att bli rysk undersåte. Och jag
trodde att bror min tänkte och ville som jag.
Jag kunde icke tänka mig annat. Förr hade jag
kunnat tro Gud fader om att gå i förbund .med
fan. Men min bror tänkte icke som jag. Han
såg saken annorlunda. Och när den kom till
tals emellan oss och jag fick höra det, höra
att han ville stanna qvar på vår faders gård, —
när jag hörde honom säga »att han ville bli sitt
fosterland trogen och lefva för att gagna det, äf-
ven under en annan herre», då — förstod jag
honom icke till att börja med. Förbanna mig var.
det icke, som om han pratade arabiska för mig.
Och när jag förstod det, så ville jag icke tro.
det, och när jag måste tro det, då väsnades jag,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
