Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
171 SYYKONLIP.
icke funnit dem lyckliga, ej heller rätt lycklig-
görande för deras närmaste!»
»Och du anser derföre icke rådligt, icke lyck-
ligt att vara nära förenad med sådana?» sade
Uno, i det han skarpt betraktade Hedvig, och
tycktes läsa uti hennes själ. |
| oUnol...» svarade hon, med djup rörelse —
»förlåt mig!... men jag skulle frukta för den,
som jag hade kär!»
»Du har kanske rätt!» sade Uno efter en
stunds tystnad, »och» tilladé han, ej utan bitter-
het, »Engel tänker väl äfven så, och anser för-
sigtigast och klokast att ...»
»Var icke orättvis mot henne!» afbröt Hed-
vig, »var icke hård, Uno, mot den som ville hellre
än himmelens glädje välja att dela med dig, om
än för alltid, grafvens mörker!
»Är det så?» sade Uno till Engel — »Du
har sagtdetta? .... du ville följa mig i lifvets
öcken, i den eviga natten?»
»O ja, Uno! ...»
»Och du fruktar icke mer att gå med mig? . . .»
»Nej, jag fruktar icke! ...»
»O! då är ju allt sagt!» utbrast Uno, »En-
gel, älskade! .. du unga, ljufva, tillbedda flic-
ka,... du solstråle, du hjerta af mitt hjerta!
Kom, dela med mig mörkret, ljuset, lifvet, dö-
den... hvad ödet, hvad skickelsen vill. Kom
du min! Hvad får, hvad kan skilja oss åt, —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
