Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN FÖRÄNDRING. 173
när ditt hjerta talat så. Äro vi icke ett?! O!
hvad och hvem du är, som skapade kärleken,
— sköna underbara makt! — du måste ock
välsigna den .. kröna ditt skönaste verkt ...
Hedvig, sörj icke! var lugn, var nöjd! Tror du
på en evigt kärleksfull Gud, så tro ock på hans
nåd öfver oss, se hans verk i oss! — gif mig
ditt hjertas barn utan tvekan, — gif din välsig-
nelsel...» |
»Ack!» sade Hedvig, »hvem är jag att här
våga besluta, våga välsigna. Sjelfva måste ni
pröfva er, sjelfva besluta...»
Men öfver all tvekan, all pröfning, alla frå-
gor, hade kärleken full af ljus och förtroende re-
dan gifvit sitt utslag. De älskande voro slutna i
hvarandras armar. Öfver det svalj, som hotat
att skilja dem, hade de slutit sig tillsammans i
ett gudomligt trotts mot alla mörkrets makter, i
i ljuset af en kärlek, som lät dem ”tro allting,
hoppas allting, besegra allting”. En stor inner-
lig glädje genombäfvade deras själar med out-
sägliga harmonier, medan öga strålade i öga, mun
mötte mun, och ord af helig, brinnahde ömhet
gingo från den enas själ öfver i den andras, un-
der saliga tårar oeh löjen.
Hedvig gret stilla. Deras känsla drog hen-
nes med sig, hon var lycklig i deras kärlek, och
de varnande orden på hennes läppar förvandlade
sig i välsignelser. Först då hon icke såg dem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
