Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
198 STSKONLIF.
vit på länge! — — men blir du inte trött, Hed-
vig? ..»
»Trött? nej, Ifvar, jag ville sitta natt och
dag så med dig, blott du fick rot...»
»Du är som Sigyn i den gamla sagan. :Kän-
ner du den? Den säger att Loke en gång blef
bunden af de andra gudarne, öfver tre stenar,
och öfver honom upphängdes en etterorm, hvars
gift ständigt dröp i hans ansigtes Men bredvid
honom sitter hans maka Sigyn och håller en skål
som upphemtar giftet. Blott när den blir så full
att hon måste slå ut den, så faller åter giftet i
den bundnes ansigte, och han skälfver då så
att, ... ja, ja, den liknelsen är likare än du tror,
och blir det mera för hvar dag. Ty jag kän-
ner att en stor förändring nu föregår med mig,
en stor dyster förändring. Mitt hjerta har va-
rit varmt och vekt; — jag har älskat menni-
skorna; — har velat lefva för att göra dem
lyckligare; — Gud vet huru jag önskat lefva,
ja uppoffra mig för dem! . . men nu, känner jag
bitterhet och menniskohat krypa in i mitt bjer-
ta; ... ja, det är stunder då jag förskräcks för
mig sjelf! ...»
»Men jag förskräcks icke för dig, Hvar,» -
sade Hedvig, »jag är icke rädd för dig. Ty jag
ser dig bättre än du nu ser dig sjelf och jag
känner dig bättre. Och när denna tid af kamp
och förmörkelse gått öfver. . .»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
