Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GERDA KOMMER. 231
dras glädje, för att gråta med dem, som gråta! ...
De goda, varma, innerliga ögonen!...»
»Hon är,» sade Augustin, »en syster, i detta
ordets djupaste, skönaste bemärkelse, en syster
åt alla, som komma henne nära. Och en sådan
syster är en välsignelse.»
»Det är ingen ofrid inom henne’» fortfor
Gerda, i det hon betraktade systern, »hon är
färdig, ... hon är i harmoni med sig sjelf...
Lycklig hon!... men Ifvar, — Augustin — hur
är det med vår stackars Hvar? jag känner inte
igen honom: han ser alls inte lycklig ut;...
något så dystert, så förstördt!... Hvad är det
med Ifvar, — Augustin?»
» Vi skola tala om Ifvar en annan gång,»
sade Augustin, »då vi kunna göra det i grund.
Jag har hoppats mycket af din ankomst för If-
var!... Hvad tycker du om Engel? Har hon
icke vuxit till sig?»
»Åh, hon är för söt! Allrakäraste söt och
vacker. Och hon ser så lycklig ut.» Och Gerda
qväfde en suck.
General Herkules ankomst afbröt syskonens
samtal. Han ville äfven ha sin del af den nyss
ankomna gästen, och tog snart en lejonpart, när
han af hennes sätt att mottaga hans hälsning
och att besvara de frågor hvarmed han tyckte
om att ställa menniskor på prof, märkte att ”det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
