Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
932 SYSKONLIF.
var ruter i flickan,” och dessutom särdeles tyckte
om hennes utseende och väsen.
Vid qvällsvarden måste Gerda sitta vid hans
sida, och vann allt mer hans gunst genom hen-
nes sätt att lyssna, le och svara. Men när ge-
neralen började fråga och skämta åtskilligt om
fästmannen, brölloppet m. m., då blef Gerda få-
ordig, kall, och syntes alls icke road. Desto lif-
ligare blef hon när med syskonen ungdomsmin-
nena kommo till tals, de gemensamma, de ljufva,
de bittra, de putslustiga, när mån släppte sig lös,
som man blott gör det emellan syskon, med prat,
skämt, infall, vett och ovett, och skratt, detta
skratt som låter gråta i sitt öfvermått, detta
skratt hvaraf man tycker sig nästan må illa och
som är så hälsosamt. Gerda var den utslupp-
naste af alla och var full af lustig galenskap.
Midt under denna allmänna glädje och gamman,
hvaraf morbror Herkules njöt med patriarkaliskt
välbehag, inträdde — Sigurd.
Han var en stor, vacker karl, d. v. s. skulle
varit vacker, om icke en viss skarphet i dragen,
en viss sufficens i hållningen, och en viss hård-
het i blick och uttryck gjort ett intryck, som
motverkade det regelmässiga i hans drag och
proportioner.
Hans inträde vållade en hastig tystnad, se-
dan en allmän uppresning. Utan särdeles glädje
men med öppen vänlighet välkomnades han af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
