Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM NORNOR OCH MENNISKOR. 267
Hon tystnade och syntes tveka att tala.
VS Låt mig se om jag kan läsa i ditt hjerta,»
sade Augustin, i det han betraktade systern upp-
märksamt, »Gerda! du älskar icke mer Sigurd!
du önskar lösa din förbindelse med honom!»
Jag har mycket älskat honom!» svarade
Gerda, »och jag älskar honom ännu, men icke nog
för att följa honom på den väg, i det lif, som han
vill föra mig. — O! nej, nej, jag kan icke andas:
icke lefva der...
»Hvad det måste vara skönt, kännas stort,
Augustin, att lefva, att lida för sitt fosterland,
för sin religion, för menskligheten eller något
som gagnar, som förädlar den! Martyrerna....
och de som kämpa och dö för sanning och rätt,
hvad de äro lyckliga! Tårar af glädje och läng-
tan har jag gråtit när jag hört eller läst om dem.
Jag vet icke, men... jag ville vara som de, ha
ett lif, ett öde som deras; och allt hvad man
kallar lycka på jorden, i hvardagsmening, har synts
mig jemfört dermed, som något fattigt, lumpet,
tråkigt, — icke värdt att lefva för. Ibland har
jag yttrat sådana ord för mamma Juliana och Si-
gurd, men då alltid blifvit öfverröstad och be-
ledd, som ”en toka,” en dåraktig, exalterad va-
relse. Och jag har slutligen nästan trott att så
var, och att jag borde begrafva dessa känslor, den-
Ba längtan, och bli en hushålls- och förmaks-
möbel, som . .. man fordrar af mig. Jag bar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
