Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
268 SYSKONLIF.
qväft mina uppstigande tankar, jag har... ack
jag har varit mycket olycklig, Augustin, gefom
denna oupphörliga strid med. mig sjelf och mina
omgifningar! ... Men i dag, hos Lagertha, och
nu i denna stund har jag känt att jag icke är
tokig, att min längtan icke är en dåraktig, icke
en längtan till tomma luftbilder utan verklighet»
såsom man sagt mig. Jag har känt att det gif-
ves för mig ett annat mål än det att täfla med
fruarna i G ”"””, om att gifva granna kalaser; jag
känner att det gifves ett lif utom det husliga, äf-
ven för qvinnan, ett lif, en verksamhet för idéer,
så ädelt, så välgörande som något, att det fin-
nes ett moder- och faderskap högre än det van-
liga, och det är för — — andens barn!...
»Och något sådant, Augustin, känner jag, hade
varit min kallelse,.. . hade kunnab göra mig
god och lycklig, och hel, om... men nu, nu är
det för sent!... nu kan och bör jag ej mer...»
»Hvarför icke, min söta Gerda? Naturanla-
get är en Guds kallelse, när detta är starkt och
ädelt, och det är en skyldighet att följa dess
dragning. Genom att förqväfva det skall du ej
göra någon lycklig.»
»O Augustin, hvad säger du? Hvilka ord,
min älskade, älskade bror!”
»Blif blott rätt viss, rätt klar öfver dig sjelf,
blif säker öfver hvad du vill, och allt skall ännu
reda sig och klarna, om än några slitningar skulle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
