Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IsLÄNDSKAN. 073
»Låt henne vara; lemna flickan mer åt sig
sjelf» sade då fadern — »det blir nog folk af
henne ändå, med tiden.»
Och då vackra och behagliga barn snart
fyllde huset, blef det för ingen svårt att ”lem-
na flickan åt sig sjelf”.
Lagertha flydde ut i den vilda naturen. Och
i klippöknen af stelnad lava och basalt, vid Geij-
sers dånande, högt springande källor blef det
henne väl och kraftigt till mods. I sitt hem för-
blef hon stel och tyst, och växte upp sluten,
oförstådd — äfven af sig sjelf, — lång, smärt,
bvit som snön, men skenbart äfvenså kall.
Men när under de långa höst- och vårnät-
terna svanorna (som tusentals i flockar lågo vid
stränderna) uppstämde sin sång. och ljuden träng-
de till henne, skära och dallrande som glashar-
monikans, krigiska som trumpetens eller jägar-
hornets toner, — då vaknade hos henne ett lif,
en oro, en längtan, smärtfull och ljuf på en
gång. Då steg hon upp och såg utåt hafvet, såg
vid de fjerran, vildt melodiska ljuden, norrske-
nen dansa kring den sagorika ön, oftast oregel-
bundna vilda, som rörelserna i hennes eget bröst,
men stundom äfven fullbordande sig i norrskenets
krona, detta sköna phenomen, då alla strålar
löpa tillsammans i en pyramidalspets och kring
toppen af detta himmelstält bilda en krona af
ljus, icke mera ostadigt och flammande, utan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
