Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3419 SYSKONLIF.
Hans. tänkar förvirrades, raseri integ hans själ
och med ett vildt skratt ryekte han’ sig lös, i
det ban stötte omkull: Onkel Urbanus, och ru-
sade besinningslös, som en stormvind, fram ge-
nom den sjunkande natten. Menniskorna såge
sig förfärade om, der han for förbi, men skym-
ningen och töcknet gömde hönöm smart för de
sökande blickarne; och den olycklige språng,
Sprang. .
Men på Drottninggatan låg Onkel Urbanus
och skrek som en öfverfallen. |
Hemma gick Hedvig och väntade Ifvar.
Augustin var bortrest på ett par dagar i embets-
ärender. Morbror Herkules hade gått med Gö-
thilda på Operan. Hedvig var allena och läng-
tade efter Ifvars ankomst. » Hon -hade- ställt det
så trefligt till åt honom. Lampan brann klart
och stilla. Doft af lackfioler gjorde luften i rum- :
met balsamisk, och på krystall-talrikar voro upp-
”laggda utsökta syltsaker och bakelser, som Ifvar
mycket tyckte om, och som stundom förströdde
hans plåga, — hvilket låter barnsligt och orim-
ligt, men som väl har sin förnuftiga grund deri,
att barnet alltid fortlefver i menniskan. Genom
fortsatta små omsorger sökte Hedvig locka
brodern åter till hemmet och låta honom känna,
att systerns kärlek kunde vara mera öm, mera
omtänksam: än älskarinnans. »Om hon öfverger
honom, om denna illusion med alla dess gyllne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
