Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VÅR-DAGAR. 343
drömmar försvinner» tänkte Hedvig, »så skall
ban icke falla på klippan, icke i afgrunden, han
skall känna att han har en mjuk arm att luta
sitt hufvud till; att det finns ljus och kärlek och
hopp för honom qvar i verlden. Nej, han skall
ej förgås!»
Det kände Hedvig så visst, så gladt denna
afton i sitt älskande bjerta; hon var öfverhufvud
lyckligt stämd denna dag. Besöket på Ekarne,
intrycket af Unos och Engels sällhet, och deras
himmelskt innerliga förhållande hade lemnat en
« solstråle qvar i hennes själ; — hon tänkte på
Augustin, och tanken på honom var henne på
en gång stärkande och ljuf; hon anade huru till-
gifvenhet och beundran för denna broder kunde
göra hennes lif rikt; — och mot sitt bröst tryckte
hon ett minne af en annan vän, väl fjerran, men
dock henne så nära. — Hedvig kände sig lyck-
lig, så som englar äro det, af att älska och be-
undra. Och när hon tänkte på sina »oros barn» —
så kallade hon Gerda och Ifvar, — så förblefvo
ändå tankarne hoppfulla och rosenfärgade. Och:
nu, denna afton just; — hon hade så goda
ord att säga Ifvar, hon längtade så att han skulle
komma; hon undrade hvarföre han dröjde; och
gick fram och äter i rummet till och från fön-
stret, spejaude i det ovissa månskenet, och föl-
jande med ögonen hvarje karlfigur, som, insvept
i kappa, nalkades huset der hon bodde.
Syskonilif. I. 14
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
