Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VÅR-DAGAR. 3
nu Ifvar allt hvad Hedvig ville; han lät resa upp
sig, och gick. stödd af henne och Maja genom
skogen till vagnen; men denna vandring var yt-
terst svår, så matt och oredig var han. Och
kring dem fortforo roffoglarne att flaxa och skria.
När vagnen satte sig i rörelse svimmade Ifvar.
Och vär Hedvig ändteligen kom fram med ho-
nom till sitt hem, visste hon icke om hon höll
en lefvande eller en död i sina armar..
Men Ifvar lefde. Och när general Herku-
les med sin lancett uppristade hans arm och
gjorde en stark åderlåtning, då andades han upp,
öppnade ögonen och såg sig omkring och igen-
kände alla, som omgåfvo honom.
Och Hedvig — huru lycklig var icke Hedvig!
Läkaren, som under natten tillkallades, före-
skref lugnande medel, mycken ro, och gaf goda
förhoppningar.
Ifvar bäddades i Augustins rum och Hedvig:
vakade hos honom hela det öfriga af natten. Han
slumrade, men täta sprittningar väckte honom,
och han reste då upp hufvudet och kastade om-
kring sig en vild blick; men då han mötte Hed-
vigs lugna och milda, sade han:
»Ack, du är der! då är allt godt!» och in-
slumrade åter. På morgonen sof han djupt ett
par timmar. När han vaknade tycktes han vara
redig, men klagade öfver häftig hufvudvärk och
syntes vara djupt nedslagen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
