Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE TROLOFVADE. 343
»Var lugn! Jag förlåter dig. Och då du
känner det nödvändigt för din lefnads lycka att
skiljas vid-mig, så är det min pligt att samtycka.
Hvad jag deraf kan komma att lida, det... skall
jag bära. Du är fri. I morgon skall jag sjelf
föra dig till dina anhörigå. Måtte du ’i dem finna
bättre vänner än jag och min mor varit det
för dig!» ...
Dessa ord gingo Gerda djupare till hjertat
än de bittraste förebråelser. Hon grät tyst, men
smärtsarbt. Sigurd gick, skenbart stolt och kall,
fram och åter i rummet. Njöt han af Gerdas
tårar? Väntade han någon förändring i hennes
tankar och beslut? — Ingendera af dem sade
ett ord på en lång, lång stund.
Ändteligen steg Gerda upp och sade sakta:
»God natt, Sigurd!»
Han stadnade och såg på henne dystert pröf-
vande.
Hon gick närmare och räckte honom han-
den: »God natt!» upprepade hon med nästan bed-
jande blick.
Han rörde sig icke, utan fortfor att mörkt
betrakta henne.
Så stodo de tysta en stund.
Tör hända väntade båda i denna stund på
hvarandra; tör hända trodde Sigurd att ännu den
långa vanans makt och qvinlig vekhet skulle
kasta i hans armar den unga flickan, och der-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
