Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mer till halft vansinne hvar liten gris, som de
•möta på vägen. Och när vagnen stadnar,
emedan Augustin vill utpeka någon utsigt för
Hedvig, så rider han upp till vagnen, låter Göthilda
klappa svartklipparens nos, traktera honom med
bröd, och undfägnar henne sjelf med några spritt
nya namn, hemtade, jag vet ej ur hvilken
ordbok, men icke Svenska Akademiens.
Jag vill emedlertid för mina läsare upplyfta
en liten flik af förhänget, som Augustin ännu
håller nedsläppt för de sina; men först vilja vi
göra en liten utflygt, d. v. s. jag och läsarena,
N. B. om de vilja följa.
Flera ha anmärkt det, och vi ha äfven
anmärkt det, att svenskarne ha en alldeles afgjord
kärlek för landtlifvet. Så fort en svensk eller
en svenska vunnit något oberoende i sin
lefnads-ställning, någon förmögenhet att komma med,
så ser han (eller hon) sig om efter ”ett ställe
på landet,” — stort eller litet, efter
omständigheterna, — der han kan få glädja sig af lifvet,
under sina hvilodagar, eller ock lefva hela året
och lifvet om. Och i sympathi med sina barns
lynne ger den svenska jorden, mer kanske än
någon annan, tillfälle till denna njutning, och
erbjuder öfverallt sådana ställen. Svenska naturen
är — som grefvinnan Ida Hahn-Hahn anmärkt —
»en detalj-skönhet». Man finner öfverallt här ett
stort i en liten bild, öfverallt täcka och pittoreska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
