Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
liga behag, som bryter in i nordens vinter, med
den första vår-aningen, då man känner, att
»... jord«D UrleksTtfia
hy i lar 1 våregs arm»*
Snödrifvorna smälte i skogen; Orrarne spelte
i furorna, Käflon kallade sin maka. Löfträden
rodnade,’ och deras knoppar svällde i det fugtiga,
milda vädret. Då och då kom en skalkaktig vind
och bjöd Djupa-sjöns vågor upp till dans, och
rörde vid skogens och klippornas harpor.
Natu-rens hjerta tycktes svälla i känslan af en
annalkande högtid.
Den unga frun på Ekarne såg och hörde allt
detta.’ Men hennes hjerta svällde ej i harmoni
med naturens* Det var tvertom ovanligt beklämdt,
och liksom tungt af återhållna tårar. Det finnes*
stunder, då ohjelpligen ängsliga aningar intaga
oss. Hundrade sådana blåsa bort, som agnar för
vinden. Men några finnas, som — ha en hemlig
rot Det var nu i Engels själ ett töcken, såsom
i naturen, ur hvilket föremålen obestämda och
dystra skymtade fram. Hon gaf det icke namn,
ja, hon ville ej tänka på det, men hon kände
dunkelt att något uppsteg emellan henne och
hennes make, som hotade att omtöckna deras lif,
att möjligen — skilja dem åt. Dock nej I; detta
sista tänkte hon icke, kunde icke tänka.{i Och
ändå låg en känsla så sorglig, som blott den af
skiljsmässa föder, på djupet af hennes själ, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
