Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och sorgset sade hon till honom:
»Ack! hvarföre väckte du mig? Jag sof så
godt; drömde så Ijufligt. Och nu känner jag att
jag åter måste mycket plågas...»
Hon tillslöt åter ögonen, och när hon om en
stund öppnade dem, var deras blick vild och
förvirrad.
»Hvarföre gör ni det så mörkt härinne?]»
ropade hon. »Hvarföre stänger ni ute Guds dag?
Uno, älskade Unol är det du, som stöter mig ut
i det eviga mörkret?... Hvad har jag gjort dig
emot, min älskade man ?... förlåt mig stackars
barn 1... Det var af oförstånd... Låt mig få gå
dit jag längtar 1... Icke i det der djupet;... det
är så kallt, så mörkt, Uno! barmhertighet!...
Hedvig fräls mig... fräls! nej, tyst! Låt vara!
Ingen får gå emellan honom och mig. Der han
är... der vill jag vara... fast han ej vill låta
mig få sofva mer.»
I dessa vilda feberfantasier framlefde Engel
åtta dygn. Då blef hon död. Men derfdrinnan
ingen ljusskymt, ingen hvila. Själens ljus var
alldeles borta. Kroppens skönhet äfvenså. Hon var
ej att igenkänna. Det var en hemsk syn.
När den långa svåra dödskampen ändteligen
upphört, och döden hade återtagit sitt rof, då
höjdes ingen röst mer, för att återkalla den
bortgångna till lifvet.
Hennes olyckliga make satt äfven nu vid hen-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
