Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nes sida, men... Det säges, att fordomdags de
olyckKge, som fingo se Mednsas hufvud,
plötsligen förstenades af fasa. Något liknande tycktes
ha föregfltt med Uno. En tanke, en känsla, mörk
som den eviga natten, hade fästat sig i hans hjerta,
i hans hjerna, och stirrade utur hans tårlösa blick.
»Gå till honom Hedvig!» sade Augustin; »tala
till honom! Omfamna honom! Vi måste bryta
detta tillstånd.»
»Låt oss båda gå!» sade Hedvig. De gingo
båda. De slöto sin olyckliga svåger i sina ar*
mar; deras tårar vätte hans kinder. Han
tycktes icke märka det.
Augustin tog den sköna, sofvande gossen på
sina armar, oeh bar honom till fadern.
Han sköt honom häftigt ifrån sig. »Tag
bort!» ropade han, »han var orsaken! . ..» och
han vände sig bort och ryste.
Vid Engek begrafning, några dagar sednare,
såg man hennes make vackla blek och dyster.
Några timmar derefter fann Augustin honom
utsträckt på hennes graf i namnlös, tårlös sorg.
Han förde honom derifrån hem. Uno
tycktes icke rätt veta till sig, ej heller visste någon
hvad som föregick inom honom. Han talade med
ingen, svarade enstafvigt eller ock alls icke på
hvad man sade honom. Han syntes känslolös
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
