Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
öfver honom en vilja att vakna, att se klarare
det sköna ansigtet, som han nu såg, såsom
ge-n6m ett töcken, att åter komma till lifvet, till
sig sjelf. Han kämpade med dödssömnen, och
han — vaknade.
Han vaknade verkeligen. Men trodde sig
drömma ännu. Ty hon stod ju ännu der,
Val-kyrian, med ansigtet det sköna, bleka, nedlutadt
öfver bonom, hon stod verkeligen der. Men var
detta väl dödsjungfrun, den fruktansvärda, kalla?
Nej! det var en lifvets mö, varm och huld. Han
såg hennes ögon stråla i kärlek, han kände
hennes tårar falla på sin panna. Den daggen var
lifgifvande. Hans ögon öppnades. Han kände igen
henne. Han nämnde hennes namn.
^»Gerda! •.. Är det du?»
»Ja, Sigurd 1» och hon såg på honom, djupt
och sorgset, och sade:
»Sigurd, du har lidit mycket!»
Han svarade icke. Han vände sig bort ifrån
henne, och tillslöt sin själ.
Hon fortfor lifligt:
»Jag kom i går till Sverige. Jag fick då
veta, att du gjort en stor förlust... din mor...
Jag kom till dig för att... hur är det med din
arm, Sigurd? Den är lam, har man sagt mig.
Låt mig få se den. Nej! du får ej neka mig.
Det är på din mors vägnar, i hennes stallé, som
jag är här.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
