Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nas, figurerade på ett, mer och mindre lyckadt
sätt. Morbror Herkules spelade eo något föjd
humoristisk rol, och huru ”Dalberg” och ”Ollon-,
berg” kommo ”tillsammans" var ingen af.
åhö-rarne kropp till att begripa. Men att onkel
Urbanus sjelf krönte verket, genom att som ”Hyrr
tenblad” kröna brudarna det v?tr ^ilom kUrt,
och var ett genistreck, som gjorde mycken Lycka.
Och på det hela gjorde poemet verkUgep lycka,
och vann bifall. Dpck mest af förfyttareq sjelf.
Och han skickade en och annan spanande och.
halft utmanade blick Ull kadetterna, i hvilka
han måtte ha anat ett par neinliga. rec^ns^pte^,
och hvilka som gradpasserare icke hade lÖrlopat
sin förra skrattlust. Onkel Urbanus var, som, vi
véta, lomhörd, men tyckte sig under det, han
uppläste sitt opus, höra något från den kanten som
lät som: en ”Illiad efter Homerus”, och det tyckte
hån lät styggt. ,
1, Augustin skyndade något på middagea —
som morbror Jlerkules njed sånger toch skålar
hade varit kapabel att draga ut ända till
aftq-nén — ty han ville gifva sällskapet eo andlig
välfägnad till desert. Och så fort man stigit upj>
från bordet förde han §ina gäster ut i parken*
och har till en ny byggnad, uppförd i götisk
styl och omgifven af höga askar.
Det var norna-salen.
Härinne, belyst af ljus ofvanifrån stod La-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
