Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen. De teologiska studierna - I. Tillfällig kontakt med teologien under den förteologiska perioden - 2. Präst i svenska kyrkan - 3. Herderstudium
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
13
fredagen från 1805. Diktens idéinnehåll, påpekar Böök,
ansluter sig i allt väsentligt till upplysningsfilosofiens naturliga
religion, och det finns icke något i egentlig mening kristet i
den. Men Tegnér är framför allt gripen av den poesi, som
religionen innehåller. Han nalkas kristendomen från estetisk
utgångspunkt.
Ingen har ägnat större personhistoriskt intresse åt Tegnér
än Ewert Wrangel. I sitt stora arbete Tegnér i Lund skriver
han ett kapitel om hans religiositet, som är värt det största
beaktande.20 Det är rikt på fina iakttagelser och väl avvägda
omdömen och visar författarens sensorium för det innersta i
Tegnérs andliga liv. Denna religionspsykologiska
framställning, vars iakttagelser här icke kunna rekapituleras, anse vi
vara korrekt och träffande. Söderbloms briljanta studie, som
mera energiskt markerar det antika och hellenska inslaget i
Tegnérs fromhet, bör studeras vid sidan av Wrangels
framställning. Wrangel understryker kraftigare och enligt vår
mening riktigare Tegnérs positiva inställning till kristendomen.
Detta förringar icke värdet av Söderbloms studie. En mera
omfattande och djuplodande religionspsykologisk undersökning
saknas dock ännu.
3. Herderstudium.
Under de tolv åren som professor och prebendekyrkoherde
sysslade Tegnér icke på allvar med teologin. Tiden medgav det
icke, och hågen stod ej åt det hållet. Betydelsefull för hans
teologiska åsiktsbildning under denna period och i fortsätt-
26 Wrangel, a. a. s. 240 ff.
Tegnér kallar sig stundom »hedning». Wrangel säger: »Detta uttryck
är, som Rudberg påpekat, ett slags överdrivet talesätt, det kan också däri
ligga ett ödmjukt erkännande av att han ännu icke ägde det kristliga sinne,
som han strävade efter», a. a. s. 243. Jfr Rudberg, Esaias Tegnér,
Humanisten och Hellenen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
