Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen. Den teologiska problematiken - I. Förnuftet och uppenbarelsen - 2. Den principiella grundsynen - b. De teologiska studiernas bidrag till grundsynens utformning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
195
normativt anseende.33 Att de Wettes ratiobegrepp inkluderar
icke blott en logisk utan också en religiös princip följer av
hans antropologiska uppfattning och hans till Fries’ åskådning
anslutna lära om de tre övertygelsesätten. Icke blott det
»förståndiga» vetandet utan också den »ideala tron» tillhöra
människoförnuftet. Den ideala trons religiösa idéer äro allmänna
förnuftsidéer. Enahanda är förhållandet med Bretschneider.
Han fixerar i det anförda uttalandet sitt ratiobegrepp sålunda:
förnuftet är att anse »theils als Principien der Logik, theils als
ursprünglich von Schöpfer gegebenen religiösen Idéen».34 Med
bestämningen av förnuftet såsom på en gång logisk och
religiös princip har detta blivit mera än ett uppfattningsorgan för
den uppenbarade sanningen och en uppenbarelsens tjänarinna:
det är självt uppenbarelse med normativ dignitet.
Tegnér har icke i de anförda uttalandena, där influensen
från de Wette och Bretscheinder avskuggar sig, och icke heller
i andra sammanhang preciserat sitt ratiobegrepp. Men det är
påtagligt, att han i likhet med dessa teologer betraktar
förnuftet både som logisk och religiös princip. Då han i Tolg-talet
säger, att den tänkande mannen vill ha räkningen uppgjord
mellan förnuftet och uppenbarelsen och blyges för att med
läpparna bekänna vad hans förstånd ej insett, så är det
uppenbart, att han här tänker sig förnuftet som logisk princip eller
som uttryck för människans teoretiska inställning i analogi
med de Wettes och Bretschneiders förståndsdefinition:
Ver-mögen der Begriffe, Urtheile und Schlüsse. Men när han sedan
tillägger, att det tvivel, som därvid ofta inställer sig, ej är annat
än ett självständigt sinnes bekymmer över troslärornas
outgrundlighet, därför att de strida mot de allmänna
förnuftsidéerna, så är det påtagligt, att han i detta sammanhang
betraktar förnuftet som religiös princip eller som uttrycket för
33 Jfr Schmid, Evang-luth. kyrkans dogmatik, s. 9 f.
34 Jfr Bretschneiders distinktion mellan »förstånd» och »förnuft»
Verstand = Vermögen der Begriffe, Urtheile und Schlüsse, Vernuft =
Ver-mögen der Ideen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
