Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen. Den teologiska problematiken - I. Förnuftet och uppenbarelsen - 2. Den principiella grundsynen - b. De teologiska studiernas bidrag till grundsynens utformning - 3. Behovet av en särskild uppenbarelse - a. Tveksamhet under den förteologiska perioden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
196
människans naturgivna värderingssätt i religiöst avseende i
analogi med de Wettes grundsyn och Bretschneiders
förnuftsdefinition: Vermögen der Ideen. Just därför att han icke
preciserat sitt ratiobegrepp, kan understundom såsom i här berörda
fall en viss glidning konstateras i användningen av
förnuftsbegreppet mellan att fatta det å ena sidan som logisk, å andra
som religiös princip.
3. Behovet av en särskild uppenbarelse.
a. Tveksamhet under den förteologiska perioden.
Om det, såsom Tegnér i likhet med de Wette och
Bretschneider gör gällande, icke existerar någon kvalitativ
artskillnad mellan ratio och revelatio, därför att uppenbarelsen
är Guds förnuft och det mänskliga förnuftet en stråle av det
gudomliga, var då uppenbarelsen nödvändig eller kunde icke
människan med sitt naturliga ljus reda sig den förutan? Frågan
är icke konstruerad utan inställer sig självfallet utifrån Tegnérs
resonemang. Frågan om nödvändigheten av en särskild
uppenbarelse var icke aktuell inom ortodox teologi på samma sätt
som den blev inom upplysningsteologien. Ty om människans
förnuft blivit genom fallet förmörkat och hon in statu
corrup-tionis var oförmögen att lära känna Gud, kunde det ju anses
som en självklar sak, att en särskild uppenbarelse var
nödvändig. Men upplysningen, som slog vakt om människans
oförstörbara väsenskärna och räknade med hennes naturliga
godhet på ett långt mera optimistiskt sätt än den tidigare
reformationsteologien, tvingades att taga upp problemet om
den särskilda uppenbarelsens nödvändighet till förnyad
omprövning.
Vad Tegnér beträffar, så är det påtagligt, att han under sin
förteologiska period stod tveksam inför spörsmålet om
nödvändigheten av en särskild uppenbarelse. Upplysande är i det
stycket hans brev till Geijer 1821 med anledning av dennes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
