Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen. Den teologiska problematiken - I. Förnuftet och uppenbarelsen - 4. Den rationella antiintellektualismen - b. Det mysteriösa i religionen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
217
lysning, som Tegnérs tankar om religion och uppenbarelse få
från de Wettes framställning, torde det vara klart, att man
får iakttaga stor försiktighet, när man analyserar hans ofta
rationalistiskt klingande utsagor. De äro i och för sig lika
litet rationalistiska som de Wettes, vilka också vid första
påseende kunde anses representativa för denna långt åt vänster
gående riktning inom teologien. När Tegnér ställer sig på de
Wettes sida, så betyder detta i själva verket ett avståndstagande
från såväl rationalismen som den honom mera sympatiska
rationella supranaturalismen. Ty vad han finner hos de Wette,
det finner han icke ens hos Bretschneider: sinne för religionens
egenart och självständighet i förhållande till vetandet och
begreppskunskapen.
Redan under den förteologiska perioden, då han estetiserade
religionen, stod det dock klart för honom, att det enbart
»förståndiga» betraktelsesättet aldrig kom till rätta med religionens
hemlighet. Han skrev ju i brevet till Geijer 1821: »Den yttre
världen med sitt förhållande till den inre är mig ju given,
liksom allt väsende är givet genom något oändligt bättre än
bevisning, genom övertygelse. Man kan även kalla det tro, ty icke
tror jag en sak därför, att jag ej begriper henne, utan ehuru
jag ej begriper henne, och därför att begreppet i sådana frågor
ej räcker till, eller med andra ord därför att varken väsende
eller väsendets grund kan bevisas. Själva det högsta väsendet,
Gud, är ju oss blott givet på detta sätt; och det vore ju värt
att vara människa, om Gud och mänsklighet, om den högre
och den lägre, den yttre och inre världen och den härliga
himmelsbryggan mellan dem bägge skulle upptimras av
syl-logismer.»63
Man kan alltså säga, att såväl de Wette som Tegnér
representera en rationell antiintellektualism och i denna grundsyn
söka syntesen mellan det värdefulla inom rationalismen och
dess motpart supranaturalismen. I denna grundinställning ha
03 111:444.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
