Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen. Den teologiska problematiken - I. Förnuftet och uppenbarelsen - 5. Primatet och domsrätten - b. Omsider tillerkännes uppenbarelsen primat över förnuftet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
236
Den uppluckringsprocess, som här försiggår, leder följande
år till detronisering av förnuftet: primatet övergår till
kristusuppenbarelsen. Vid prästmötet 1836 framhåller han, som vi
förut sett, att rationalismen skulle vara svår att vederlägga,
ifall någon verklig religion kunde vara en blott förståndssak.
Men utan mysterier, tillägger han, är det svårt att inse vad en
uppenbarelse skulle uppenbara. Han pekar på tvenne:
eros-guden och försoningen, som visserligen äro oförklarliga men
dock förekomma som fakta i allt mänskligt medvetande. »Dessa
mysterier låta ej förjaga sig ur religionen, därför att de ej låta
förjaga sig ur människohjärtat. Och det förnuft som jävar
dem, som tillväller sig högsta domsrätten även i trosmål, ehuru
det aldrig kan vara annat än subjektivt, varigenom bevisar det
då själv sin osviklighet? Kanske därigenom att dess ordförande,
filosoferna, ifrån Thales ner till Hegel, alltid börja med att
förklara föregångarens förnuft för oförnuftigt och sitt eget
såsom det enda sannskyldiga? Eller därigenom att
boutred-ningen utfaller så olika, att den stundom för till alldeles
motsatta resultat, varigenom adepterna nu för tiden kunna få
flytta in i fyra eller fem lärobyggnader efter varandra under
sin livstid? Eller också därigenom att de flesta och viktigaste
av de religionssanningar, som förnuftet påstår sig ensamt ha
funnit, bevisligen äro uppenbarelsens barn, endast adopterade
av förnuftet? Jag vördar förnuftet, ty det är också en
uppenbarelse, men det behöver därför varken vara den högsta eller
enda.»85 När förnuftet nu frånhänts domsrätten i trosmål,
följer som en nödvändig konsekvens Tegnérs farväl till
rationalismen: den är en döpt naturalism, en naken ensidighet, utan
halt för vetenskapen, utan färg för inbillningen och utan tröst
för hjärtat.
85 VIII: 87 f.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
