Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen. Den teologiska problematiken - II. Försoningsidén - 2. Influens av de Wettes korsteologi - b. Försoningsmotivet i Nattvardsbarnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
311
det här talas om den i hjärtat slumrande försoningen, tyst
som det vaggade barn, tyst som de toner i harpan, så är det
fråga om en ny och annan försoningstanke. Den
totalitets-aspekt på såväl synden som försoningen, vilken anlägges, när
det talas om det oändliga fallet och den oändliga försoningen,
brytes av en främmande tankegång. Man kan säga, att Tegnér
glider från ett religiöst till ett metafysiskt betraktelsesätt:
försoningen tänkes icke som en gudsgärning utan som en
människans ägodel, något som hör till hennes väsen, en potentialitet,
som väntar på aktualisering. Potentialitetstanken bryter den
raka linjen och fördelar försoningen mellan Gud och
mänsklighet enligt schemat potentia—actus. Därmed sättes ju icke
korsets gudsgärning ur funktion. Försoningens förste steg ned
och väckte det slumrande barnet, aktualiserade den
drömmande potentialiteten. Men den teocentriska betraktelse, som
Tegnér gav uttryck åt, när han såg på korset som Guds kärleks
offer och triumf, förskjutes i riktning mot en antropocentrisk
försoningsuppfattning.
Man kan peka på ännu en glidning från det höjdläge i sin
försoningsuppfattning, som Tegnér nått upp till i
Nattvardsbarnen. Den gamle prästen kallar i sitt skriftetal den heliga
måltiden »försoningens synliga tecken» och fortsätter:
»Icke i bröd och ej heller i vin, i det renade hjärtat
ligger förlåtelse gömd: uppsåtet till bättring allena
adlar de jordiska frukter till himmelska ting, och förtager
synden och syndenes lön. Blott kärlek med öppnade armar,
ångern som gråter och ber, den prövade viljan, vars gull går
sovrat ur lågorna fram, med ett ord, den försonade mänskan
bryter försoningens bröd och dricker försoningens vinkalk.»
Hade Tegnér konsekvent explicerat centralmotivet i sin
försoningsuppfattning, skulle han knappast låtit prästen uttrycka
sig så. Bättringsuppsåtet säges adla nattvardselementen till
himmelska ting och förtaga synden och dess lön.
Prestationssynpunkten tränger sig fram och förskjuter den teocentriskt
orienterade försoningstanken i antropocentrisk riktning och
kommer den att glida ut i ett moraliskt betraktelsesätt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
