Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen. Den teologiska problematiken - II. Försoningsidén - 2. Influens av de Wettes korsteologi - c. Försoningsmotivet i Fritiofs saga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
312
c. Försoningsmotivet i Fritiofs saga.
Vi äro nu framme vid försoningstanken i Fritiofs saga,
sådan den expliceras i slutromansen »Försoningen».1 Dikten
förbereddes, innan Tegnér skrev Nattvardsbarnen, men
fullbordades först året därpå. Den skickades till Adlerbeth den
28 okt. 1821 för införande i Iduna.2 Att han tog itu med den,
innan huvudparten av sagan ännu sett dagen, blir ju
förklarligt, sedan vi trott oss kunna fixera korsupplevelsen till
hösten 1819 och lagt märke till dess betydelsefulla
konsekvenser i skaldens liv och diktning. Dikten är givetvis synnerligen
betydelsefull, när det gäller att förstå Tegnérs
försonings-problematik vid denna tidpunkt. Men den får icke överskattas
som exponent för hans egen försoningsteologi. I brev till
Martina von Schwerin i maj 1822 anger han själv den
huvudsynpunkt, ur vilken han vill hava dikten bedömd: »Det sista
stycket, Försoningen, torde väl förtjäna någon slags
uppmärksamhet av det skälet näml., att den innefattar min särskilda
åsikt om Asaläran och dess egentliga livsprincip, myten om
Balder.»3
Söderblom har förbisett detta uttalande och därför
ansett, att Tegnér i denna dikt nedlagt sin speciella
försoningsteologi.4 Det har han emellertid icke gjort här utan i
Nattvardsbarnen. I Försoningen i Fritiofs saga explicerar han i
stället sin åsikt om asaläran och baldersmyten. Det är icke
så mycket en dogmatisk som fast mer en religionsfilosofisk
intention, som driver honom, när han i denna klassiskt sköna
dikt behandlar försoningsmotivet. Hans uttalande i brevet
1 V: 150—159. 2 V: 667.
3 IV: 207. P. G. Lyth har i sin studie Tegnér och Fritjofs saga läst
in en för skalden främmande intention med diktcykeln, då han anser den
vara en religiös allegori i stor stil, någonting à la Bunyans Kristens resa.
Genom denna tolkningsmetod tror han sig sedan om att läsa ut ortodoxiens
hela försoningslära ur sagan.
4 Söderblom, a. a. s. 73.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
