Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen. Den teologiska problematiken - II. Försoningsidén - 4. Försoningsidén och religionssynkretismen - c. Syntesteologien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
356
mig till evangelisterna, där evangelium finnes enkelt, klart,
verkligen kristligt.»11
Men vid tiden för biskopsutnämningen och begynnelsen
av de teologiska studierna blir den kristologiska frågan aktuell,
och hans tanke börjar kretsa kring Kristi persons hemlighet.
Vi ha redan anfört hans ord i brevet till Brinkman i april 1824:
»Det heliga är blott det sanna, det sköna, det stora. Himlen
är egentligen en fördunstad jord, det gudomliga är det
mänskliga förklarat. Detta var väl också Kristi idé, ehuru den ej
fattades av dem som omgåvo honom. Vad betyder annars
människosonen, som tillika var Guds son, vad betyder, utan
detta, hela hans lära och levnad?»12
I detta uttalande avspeglar sig som förut påpekats Herders
religiösa humanitetsidé. Tegnér bedömer Kristus utifrån
humanistisk synvinkel och söker komma till rätta med
tvånaturs-läran utifrån antropologisk synpunkt. »I den mån det
mänskliga höjer sig», yttrade han i sitt första skoltal, »sänker sig det
gudomliga ner för att möta och omfatta det. Detta är
huvudidén i kristendomen, vars store stiftare nämnes på en gång
Gud och människa för att därigenom tillkännage det möjliga
förhållandet mellan bägge.»13 När den herderska
humanitetsidén tillämpades i kristologien och Tegnér tenderade att
identifiera gudomligt och mänskligt, så innebar detta, att han
på den mest avgörande punkten knöt samman till ett
kristendomen och platonismen.
Att Tegnérs platonska antropologi i själva verket är nyckeln
till hans kristologi, när denna hunnit antaga fasta konturer
och hans religiösa åskådning framträder i sin fulla mognad,
framgår otvetydigt av ett uttalande i det förut citerade
märkliga prästvigningstalet 1837 över den johanneiska texten: ingen
har stigit upp till himmelen, utom den som steg ned från
him-inelen. »Egentligen åsyftar väl detta», säger han,
»människo-nes Son, som synbarligen säges ha stigit till himla; men det
11 III: 437 f. 12 IV: 433. 13 IV: 131.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
