Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen. Den teologiska problematiken - II. Försoningsidén - 4. Försoningsidén och religionssynkretismen - c. Syntesteologien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
357
har därjämte en allmännare och djupare betydelse. Tv vad
skulle väl människones Son vara, om han icke tillika vore
mänsklighetens urbild, den som i sin personlighet föreställde
och uttryckte hela mänskligheten? Hans levnad förebildar allt
det högsta och bästa i vår, det ges ingen högre känsla, som ej
förut klappat i hans gudabarm, det ges intet lidande, som icke
är adlat av honom. Han är icke blott mänsklighetens föresyn
utan även dess sammandrag, urmänniskan, gudamänniskan,
hans törnekrona är blomkronan av livet. Hans levnad var icke
blott en lärande, en lidande, en försonande utan även en
symbolisk. Vad som säges om honom och av honom, det har icke
blott en enskilt och bokstavlig utan även en allmän och andlig
mening, som gäller för hela släktet; han är dess hieroglyf,
hävderna gå på den ton, som han anslagit, och världshistorien
har gömt sin nyckel i hans grav.»14
Urbildsföreställningen, som Tegnér utnyttjar vid sin
kristustolkning, går ytterst tillbaka på Platon. Den aktualiserades
genom platonrenässansen i romantiken och introducerades i
kristologin. Man kan spåra den hos Schleiermacher, de Wette
och Marheineke. Den förstnämnde framställer Kristus som den
historiskt realiserade urbilden, som i varje moment av sitt liv
bär det urbildligas prägel.1" Tegnér själv apterar urbildstanken
hos sin favoritdogmatiker framför andra. Den ligger i
bakgrunden vid de Wettes tolkning av Kristi persons hemlighet,
sådan vi lärde känna den i det uttalande, genom vilket vi först
kunde dokumentera de Wette-influensen i Tegnérs tänkande
och åskådning.
14 VIII: 231.
15 Schleiermacher, Der christi. Glaube, § 93, II: 28 ff. Även om man
bortser från Nyblaeus’ försök att placera Tegnér »på en lägre pinne av
boströmianismens himlastege» (Söderblom, a. a. s. 78), så torde man
icke kunna jäva dennes påstående, »att en ljus aning ställer honom på
den linje i kristologiskt avseende, där Geijer, Boström och V. Rydberg
befinna sig». Nyblæus, Den filos, forskn. i Sverige II: 1 s. 225. Jfr Rodhe,
Den rel. liberalismen, s. 283 f. och Krook, Viktor Rydbergs lära om
Kristus, s. 167 ff.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
