34 (Teknisk Tidskrift / Illustrerad teknisk tidning. 1871)

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 5. 4 Februari 1871 - L. Dietrichson: Den grekiska keramiken - Eduard Erdmann: De svenska stenkolslagren

scanned image

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

konstvärde. Man finner dem stundom af brons och af
silfver. Hit höra äfven 3) Urnorna, hvilka hafva sin förebild i
den egyptiska kanopusvasen. De hafva vid öppning,
ursprungligen ingen hals men alltid senare en mycket kort med lock
och långdragen stående bukform, (d. v. s. dess största
tjocklek befinner sig vid halsen, då hängande bukform betecknar att
dess största tjocklek är nere vid foten). Den sista formen af
reservoirer är blandningskärlet 4) Krater (se figg. å sid. 17,
n:o 3 samt å första sidan af detta nummer). Dess bestämmelse
var vinets uppblandning med vatten och dess yttre förrn
tillkännagaf gerna – åtminstone genom ett ornament, men
vanligen genom en verklig indelning – den höjd vattnet skulle nå
i kärlet. Det var Krater, som isynnerhet senare utvecklade sig
till de mest storartade praktvaser. (Forts.)

De svenska stenkolslagren.

Af geologen Eduard Erdmann.

I närvarande tid, då ett lands utveckling och bestånd till
så väsentlig grad är beroende af de resurser, det inom egna
gränser innesluter, och då folken mer och mer blifva hänvisade
till deras egen kraft och förmåga, torde det icke anses
öfverflödigt, att här rned några ord redogöra för det medel till
utveckling och bestånd, som äfven vi ega i våra alltför länge
förbisedda och missaktade stenkol.

I Sverige förekomma stenkol uteslutande inom
provinsen Skåne. De träffas der på större och mindre djup under
jordytan i flera horisontelt eller nära horisontelt utbredda lager,
som omvexla med dylika af sandsten, skiffer, skifferler och lera.
Men då Skånes sandstens- och skiffer-lager icke alla äro af
samma beskaffenhet och ålder, utan somliga bildade under en
äldre, andra åter under en senare period af jordens utveckling,
så må man icke vänta, att allestädes, der nämnda bergarter
förekomma, äfven stenkol skall kunna anträffas. Så är icke
heller förhållandet. Det är nämligen här endast de till den så
kallade Lias-forinationen hörande berglagren, hvilka mellan sig
innesluta mer och mindre mäktiga lager, eller flötser af
stenkol, då deremot de äldre, underliggande lagren visat sig vara
icke kolförande. De svenska stenkolen äro således yngre än
de allmännast brukade engelska, hvilka tillhöra den egentliga
s. k. stenkolsformationen (som hos oss saknas); men att denna
deras mindre höga ålder alls icke motverkar deras godhet och
användbarhet, derpå har man bevis i flera andra länder, der
äfven dylika, till Lias-formationen hörande stenkol förekomma
och med fördel bearbetas.

Lias-formationen eller, sorn vi hädanefter kunna säga, den
stenkolsförande formationen är i vestra Skåne utbredd öfver en
ytvidd af många qvadratmil. Mest känd och undersökt är
formationen inom det ända till 1,₅ mil (16,₀₃ K.m.) breda bälte
derutaf, som i ett sammanhang sträcker sig alltifrån Höganäs
(2 mil (21,₃₈ K.m.) norr om Helsingborg) i sydlig riktning
öfver Helsingborg förbi Wallåkra, Bosarp och Billesholm,
således med en längd af 3,₅ mil (37,₄₁ K.m.)[1].

Inom denna trakt utgöres formationen af ljus, finkornig
sandsten, grå skiffer eller skifferler och Hård mörkfärgad lera,
s. k. eldfast lera, som jemte flera kollager på mångfaldigt säll;
vexla med hvarandra, och som tillsammans ega en mäktighet
till och med öfver 300 fot (89,₁ met.). När man genom
borrning eller schaktning genomtränger alla dessa lager, påträffar
man derunder bergarter med helt olika utseende, nämligen en
följd af vexlande brunröd, hård, plastisk lera och rödbrun samt
grågrön sandsten. I dessa lager, som äro äldre än de
stenkolsförande, och som tillhöra den så kallade Keuper-formationen,
har man här ingenstädes funnit några kolflötser inneslutna, ehuru
man på flera ställen borrat ned ganska djupt deri. Likaså vore
det fullkomligt lönlöst att efterspåra kol uti de under
Keuper-formationen liggande lagren af silurisk skiffer, hvilken, ehuru
till det yttre stundom ganska lik den kolförande skiffern eller
skifferleran, likväl skiljer sig från denna såväl genom sina
försteningar (de så allmänt förekommande graptolitherna), som
genom sin nästan ständiga halt af kolsyrad kalk, hvarigenom
en fräsning vid pågjutning med en syra uppkommer.

Nedanstående profil (fig. 1), dragen från trakten af Billesholm
i syd-syd-ostlig riktning öfver Lias-formationens södra gräns till
Tirups kyrka, utgörande en längd af ungefär 1,₅ mil (16,₀₃
K.m.), torde något närmare åskådliggöra lagringsförhållandet
mellan de olika formationernas bergarter.

Genom en borrning[2] vid torpet Ljungshuset, vester om
Billesholm. n:o 13 å nedanstående profil, har man utrönt, att lagren
derstädes äro följande:

daggrus . . .	20.00	fot	(5,94	met.)
skifferler . . .	7.00	»	(2,09	» )
sandsten . . .	1,00	»	(0,30	» )
skifferler . . .	9.00	»	(2.67	» )
sandsten . . .	4,00	»	(1.19	» )
kolflöts . . .	0.50	»	(0.15	» )
sandsten . . .	7,50	»	(2,23	» )
lera . . .	0,80	»	(0,24	» )
sandsten . . .	46.30	»	(13,75	» )
skifferler . . .	0;30	»	(0,09	» )
kolflöts . . .	1,30	»	(0,39	» )
skifferler . . .	0,35	»	(0,10	» )
kolflöts . . .	2,05	»	(0,61	» )
skifferler . . .	0.80	»	(0,24	» )
sandsten . . .	24,80	»	(7.36	» )
svart skifferler . . .	0,70	»	(0,21	» )
kolflöts . . .	2,85	»	(0.85	» )
kolblandad skiffer . . .	2.30	»	(0.68	» )
kolflöts . . .	0.80	»	(0.24	» )
kolblandad skiffer . . .	0,50	»	(0,15	» )
sandsten . . .	30,75	»	(9,13	» )
röd lera (Lias-) . . .	9,75	»	(2,90	» )
sandsten (d:o ) . . .	4,75	»	(1,41	» )
	——————————————
Summa	178,10	fot	(52,92	met.).

Fig 1.

B är vexlande lager af brunröd, stundom grönaktig lera och sandsten: Keuper-formationen.
C är grå, kalkig skiffer med graptolither: Silur-formationen.

[1] Andra till samma formation hörande fält förekomma norr
härom, äfvensom i trakten af Eslöf, men dessa, som äro härifrån helt
och hållet afskilda och ännu icke så noga undersökta, anse vi
oss här böra förbigå.
[2] Denna, likasom öfriga här anförda borrningar, är utförd af
Wallåkra Stenkols-Aktie-Bolag.

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Project Runeberg, Fri Oct 18 15:22:33 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >> https://runeberg.org/tektid/1871/0048.html

		Teknisk Tidskrift / Illustrerad teknisk tidning. 1871 / 34 (1871-1962) Table of Contents / Innehåll \| << Previous \| Next >>
	Project Runeberg \| Catalog \| Recent Changes \| Donate \| Comments? \|