och tallveds | » | » | » . . . | 2,800 | »</table>
så blifver rörtorfs, beredd af dåligt material
| med | 18 % | hygr. | vatten | och | 2,2 % | aska, | 1,800 | v.e.; |
sticktorfs, | » | 18 % | » | » | » | 8,6 % | » | 2,000 | » |
älttorfs, | » | 18 % | » | » | » | 4,8 % | » | 2,300 | » |
kultorfs. | » | 12 % | » | » | » | 8,1 % | » | 4,500 | » |
En famn tallved, beräknad att väga
30 | centner | (1276 | K.gr. | ) motsvarar sålunda |
46 | » | (1956 | » | ) rörtorf, |
42 | » | (1786 | » | ) sticktorf, |
36 | » | (1531 | » | ) älttorf, |
19 | » | (808 | » | ) kultorf, hvarigenom, om tallveden</table>
antages kosta, huggen och sågad, 15 rdr per famn,
hvarje | centner | rörtorf | får | ett | värde | af | 32 | öre; |
» | » | sticktorf | » | » | » | » | 33 | » |
» | » | älttorf | » | » | » | » | 41 | » |
» | » | kultorf | » | » | » | » | 78 | » |
Dessa kunna dock tillverkas för resp. 25, 20, 25 och 45
öre per centner.
Vidare vore det en ren nationalekonomisk vinst för vårt
land, om detta brännmaterial i någon väsentligare mån kunde
nedsätta konsumtionen af skog, ty häraf användes till bränsle
(och gärdesgårdar) mycket mera än hela landets återväxt. I
Sverige af verkas nämligen årligen ungefär 10 1/2 millioner
famnar skog, hvaraf 8 3/4 millioner åtgå till bränsle o. d.; men
återväxten utgör årligen endast 5 3/4 millioner famnar. I Stockholm
ensamt förbrukas årligen ungefär 110,000 famnar ved. Skulle
man anse dessa endast utgöras af tallved och i deras ställe
förbruka bränntorf, så finge man, äfven med användande af
den minst lönande torfsorten, en behållning af värdet för 26,000
famnar ved eller omkring 390,000 rdr.
Stenkolsimporten, uppgående år 1869 till 16,515,339
kub.fot (429,399 kub.m.), skulle äfven kunna genom begagnande
af bränntorf i betydlig mån förminskas.
Slutligen erhölle genom denna industris utveckling en del
af den fattigare befolkningen en lämplig sysselsättning.
De anförda uppgifterna och fakta visa således tydligen af
huru stor vigt torf-industrien är för vårt land, och vilja vi
derföre nu i största korthet redogöra för de olika, härstädes
använda metoderna att bereda bränntorf. Bland dessa är det
 | Instrument för skärning af glas med stål.
|
i synnerhet trenne, som hafva
utsigt att få en större
tillämpning i Sverige: nämligen
rör- torf-, älttorf- och
kultorf-metoderna, hvar och en af dem
lämplig under olika förhållanden.
Vi anse nämligen, att
torfindustrien bör, för att vara fullt
nyttig för landet, bedrifvas såväl
fabriksmässigt som i mindre
skala. På samma gång stora
etablissementer af verka
100-tusentals centner och derigenom
gagna både sig och sitt land,
kan den enskilde jordbrukaren
genom en för sina
förhållanden passande metod skaffa sig
en god och säker bi-inkomst.
Rörtorf-metoden har
fördelen af att vara inhemsk,
alldenstund de för densamma
erforderliga maskinerna äro
konstruerade af bruksförvaltaren
Samuelsson. Vid denna metod
tillvägagår man på sådant sätt, att,
sedan torfämnet blifvit
sönderdeladt, det formas till eliptiska
rör, hvilka slutligen lufttorkas.
För tillverkning efter denna
metod erfordras en maskin, som kostar 350 rdr och dessutom
dagligen 2 à 3 mans-dagsverken, 3 qvinno-dagsverken och
1 häst, då 50 centner torf beredas. Såsom råmaterial kan
härvid äfven den sämsta hvitmossa begagnas. Denna metod
tyckes oss med största fördel kunna få sin användning å
större landtegendomar för tillverkning af brännmaterial till eget
behof och måhända äfven för afsättning till närbelägna städer. Af
de Samuelssonska maskinerna finnas också ganska många
uppsatta å flera större landtegendomar och bruk. För den mindre
jordbrukaren är denna metod ej så lämplig att använda såsom
binäring dels tillfölje af maskinens kostnad, och dels derföre
att minst 5 personer fordras för tillverkningens rätta drifvande.
Älttorf-metoden deremot, som förskrifver sig från norra
Tyskland, har den fördelen att kunna tillämpas i såväl stor
som liten skala. Härvid erfordras en eller ett par hästar som
trampa (älta) massan samt några brädbottnar eller ett slags
stora låga tråg, hvari ältningen företages. Den sålunda
trampade massan, som har en bestämd, mjuk degformig konsistens,
formas vidare i ramar till små tegelformiga stycken, hvilka
sedermera lufttorkas. På det att den härvid erhållna produkten
må blifva användbar, bör torfmossan vara väl förmultnad.
Fabrikationens storlek begränsas endast af den yta, som erfordras
för uppstapling af under torkning varande torf (för hvarje
centner tillverkad torf beräknas ungefär 300 qvadratfots (26,5 qv.m.)
yta). Med denna metod hafva redan många millioner torftegel
under de senaste åren blifvit tillverkade vid en fabrik i
mellersta Skåne.
Kultorf-metoden, uppfunnen af bayerska
bergverksdirektören H. Eichhorn, har under det sista året fått inträde i Sverige
och synes här hafva att emotse en god framtid. Dess princip
är, att inom så liten volym som möjligt innesluta en stor mängd
brännmaterial utan tillhjelp af någon slags yttre pressning samt
att gifva torfven ungefär kulform. Råmaterialets förtätning
erhålles genom dess ältning i cylindrar med spiralformigt ställda
mellanväggar, hvarefter detsamma afskäres i form af korta
cylindrar, hvilka genom rullning i en särskild maskin antaga mer eller
mindre regelbunden kulform. Kulorna torkas slutligen vid
vanlig temperatur i stora torklador, der de ej få utsättas för direkt
solhetta. Förtätningen blifver så stor, att torfmossa, som
beredd till sticktorf ger ett brännmaterial af 0,3 eg.v., genom
ofvannämnda behandling får en eg.v. af mera än 0,9.
Kultorf-metoden kan med fördel endast drifvas i stor
skala, emedan anläggningskapitalet för en derför lämpad fabrik
blifver ganska ansenligt. Sålunda uppgår kostnaden för en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Fri Oct 18 15:22:33 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/tektid/1871/0059.html
|
|