Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 13. 1 April 1871 - A. W. Cronquist: Om feta oljor och deras undersökning - Torfindustrien i Bayern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
behandling med svafvelsyra; och som man tror, att närvaro af
svafvelsyra i oljan skall bidraga till dess blekning, låter man
stundom något deraf vara qvar. Svafvelsyrans närvaro upptäckes
på samma sätt, som vid rofolja är angifvet. Linolja användes
hufvudsakligen såsom förtunningsmedel för målarefärger, dervid
vanligen beredd till fernissa.
Linoljans torkande förmåga beror, såsom redan är nämndt,
på en egendomlig art af oljsyra (linoljsyra), som upptager syrgas
ur luften och dermed bildar en fast hartsartad kropp, linoxynsyra.
Denna exidationsprocess sker lättast, om linoljsyran till någon
del är fri i oljan, hvilket inträffar, då denna förvarats en längre
tid. På grund häraf är alltid gammal olja att vid beredning af
fernissa föredraga framför ny. Oxidationen inträder äfven, om
syran är i förening med någon metalloxid såsom blyoxid eller
manganoxidul. Härvid är särskildt att bemärka, att denna
oxidationsprodukt af linoljsyra och de nämnda baserna ingår
färglösa föreningar med alkalier och alkaliska jordarter, hvilka snart
blifva gula, hvarföre dessa ej äro så tjenliga vid beredning af
en ljus oljefernissa.
Innan oljan beredes till fernissa bör den underkastas
blekning, om den skall användas vid ljusare färger. Då denna
operation är ganska vigtig och ej mycket känd vilja vi ingå i
en detaljerad beskrifning deraf. Blekningen verkställes på flera
sätt t. ex. genom inblandning af främmande kroppar i oljan,
då visserligen en ganska ljus produkt kan erhållas; men som
oljan under operationens fortgång vanligen upptager något af
de till blekning använda tillsatserna, blifver den deraf förorenad.
Detta är särskildt förhållandet vid blekning med blypreparater.
Ett annat sätt (enligt professor Mulder), hvilket ej gifver
anledning till dylika föroreningar, grundar sig helt enkelt på
den omständigheten, att linolja, samtidigt utsatt för inverkan af
luft och direkt solljus på jemförelsevis kort tid ljusnar. Dock
bör den olja, som skall blekas enligt denna metod, vara gammal
och fullkomligt klar. Ifall endast en mindre qvantitet skall
blekas, tages en vanlig bränvinsflaska af tunnt glas med
någorlunda plana sidor, i hvans hals en kork noga inpassas. Genom
denna borras två runda hål, i hvilka insättas så tätt som
möjligt tvenne glasrör, det ena gående till flaskans botten, det andra
kortare, slutande straxt under korken. Glasrörens öfre ändar
böra nå ett par tum öfver korken. Flaskan fylles till ungefär
10 linier (30 m. m.) från det mindre rörets underkant med olja.
Om nu sugning åstadkommes genom detta rör, går luften genom
det längre röret ned till bottnen af flaskan och fördelas i
vätskans massa. Det är derjemte tillräckligt att ställa flaskan i ett
mot söder vändt fönster. Omsättningen af flaskans luft bör ske
några gånger om dagen. För att få blekningen att gå fortare,
låter man en kontinuerlig ström af luft genomgå messan, hvilket
kan åstadkommas på följande sätt: I tapphålet på en tunna
eller en ankare, fylld med vatten, insattes en kork med ett 20
à 30 linier (59 à 89 m. m.) långt glasrör, hvilket genom en
kautschuk-slang står i förbindelse med det mindre röret i flaskan.
Ankaren är så placerad, att tapphålet kommer uppåt; och nära
nedre botten inskrufvas en liten kran, vid hvars öppnande en
ytterst fin stråle utrinner. Det härvid i ankaren uppstående
tomrummet sträfvar att fyllas med luft, och åstadkommes
sålunda en genom flaskan gående, kontinuerlig luftström med
lämplig hastighet. Då ankaren är tom, tages korken ur
tapphålet och vatten påfylles ånyo. Efter ett par veckors förlopp
kan man på detta sätt till nästan fullkomlig färglöshet bleka
en kanna olja.
Skall blekningen åter ske i större skala, tages en grund,
ungefär 50 linier (148 m. m.) djup låda af zinkbleck med
dubbla bottnar på omkring 5 liniers (15 m. m.) afstånd från
hvarandra. Den undre bottnen är försedd med ett hål, hvarifrån
utgår ett rör till en blåsbälg eller fläkt; hvilket rör dock, innan
det förenas med blåsmaskinen, måste vara så mycket upphöjdt,
att det åtminstone är i jemnhöjd med lådans öfre kant. Den
inre bottnen är lös och genomborrad med en mängd, tätt intill
hvarandra sittande hål. Oljan fylles i lådan till ett lager af
30 à 40 liniers (89 à 119 m. m.) tjocklek, hvarefter till skydd
mot regn och dam en tunn glasskifva pålägges. Om lådan
slutligen utsättes för solljusets direkta inverkan under då och
då skeende genomblåsning med luft, försiggår blekningen något
hastigare än i ofvannämnda fall. – På så sätt blekt olja besitter
den stora fördelen att lätt kunna förvandlas i fernissa.
Linoljan skall vara färglös eller rent gul, hafva en angenäm
lukt samt en egentlig vigt af 0,932–0,937 eller observerad med
spritprofvare emellan 48,8–51,4 proc.; d. v. s. 1 kanna olja
väger 570–573 ort (1 liter 932–937 gram).
Linoljan förfalskas nästan endast med tran, palmolja,
hampolja och harts. – Tran och palmolja igenkännas på förut
angifna sätt. – Hampolja likaledes; men ytterligare ett sätt må
tillläggas: ett prof skakas med 1/10 af sin volym kaustik amoniak,
då hampoljas närvaro gifver sig tillkänna genom massans
kornighet. Ren linolja gifver en likformig, tjock, gul massa. –
Närvaro af harts i linolja finner man genom att skaka ett prof
med 10 gånger dess volym kall 82-proc. sprit, låta oljan afsätta
sig och afdraga spritlösningen samt utspäda den med vatten, då
en större hvit fällning visar närvaron af harts. Skulle endast en
svag fällning bildas och denna efter en stunds hvila uppflyta
som en droppe på vätskan, så är detta af linolja eller linoljsyra,
som äro svagt lösliga i sprit. Vill man på så sätt pröfva en
linoljfernissa pä förfalskningar, böra metallsalterna förut vara
aflägsnade derifrån.
| a) med Traunthaler brunkol | ||
| 141 centner à 46 öre . . . | 64,66 rdr; | |
| b) med presstorf | ||
| 117,5 centner à 46 öre . . . | 53,05 rdr; | |
| c) med sticktorf | ||
| 1,360 kub .-fot à 2,8 öre . . . | 38,08 rdr; | |
| 1 vagn för torf . . . | 2,96 rdr; | |
| 1 biträde . . . | 2,07 rdr; | 43,11 rdr. |
| ———— | ||
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
