Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- N:o 36. 9 September 1871
- Ludvig Pfau: Färgen, betraktad ur estetisk synpunkt
- J. H. F.: Svenska Landtbruksmötet i Göteborg 1871
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
färgerna med hvarandra, att deras brokighet frambringar ett
nyanseradt totalintryck. Stående midt emellan stjernmosaiken och
planarabesken, hafva de att tacka ett visst regelbundet
återupprepande af prydnadsfigurerna för sitt behag, men som dock
lemnar åt teckningen något obestämdt och fördrifvet, hvilket
erinrar om de spräckliga blommorna hos många orchideer eller
de perlströdda fjädrarne hos vissa fåglar. Af de anförda
förebilderna från såväl konsten som naturen framgår äfven
slutligen beträffande färgharmonien i allmänhet: att primitivfärgen
ökar sin kraft och betydelse genom en proportionerlig
inskränkning i afseende på rummet; att den blott i motsats till fina
blandningsfärger kan på behörigt sätt utveckla sin glans; och
att den, betraktad ur estetisk synpunkt framför allt har att
genom motverkan framhålla kollektivfärgens värde, som är
ljusfenomenets sista och högsta uttryck.
Svenska Landtbruksmötet i Göteborg 1871.
(Från Ill. Teknisk Tidnings korrespondent.)
IV.
Af de på denna utställning befintliga föremål återstår ännu
förutom kartor och ritningar en grupp af stor betydenhet, för
hvilken vi ej redogjort, nämligen husslöjd-alster. Till denna
grupp har dock blifvit hänfördt en hel del artiklar, som ej kunna
räknas till husslöjd, utan äro rena industriprodukter. Så
intressant det än skulle vara att taga denna afdelning i detaljeradt
skärskådande, se vi oss dock för utrymmets skull nödsakade att
behandla det återstående mera generelt.
Vi göra början med fabrikater af trä, hvaraf funnos ett stort
antal såväl maskinsnickeriarbeten från Bark &. Warburg, Sandarne,
Finspong och Strömman & Larsson som handarbeten. Bland dessa
senare hade flera bönder från Öster Wåla genom herr Ahlborn
utställt stolar (Ill. Tekn. Tidn. N:o 23), utmärkta för renhet i stil
och noggrannhet i utförandet. Tillverkningen, hufvudsakligen
afsedd för export på Ryssland, är dock ännu jemförelsevis liten,
ehuru omkring 200 familjer dermed lära sysselsätta sig. Från
samma trakt funnos äfven några piphufvuden och snusdosor af
masurbjörk, hvilka framställde en annan art af husslöjd. Mera
fabriksmessigt drifves tillverkningen af träkärl vid Torshälla
mekaniska träkärlsfabrik, som inom en annan grupp hade en vacker
samling sådana utställd. Förutom en hel del möbler
(hufvudsakligen stolor) och husgerådsartiklar märka vi vidare
persienner, tillverkade af herr Luttropp efter en ny metod, samt till
sist mera konstnärligt utförda träarbeten, såsom träsniderier af
jungfru Isberg och J. P. Östergren, af hvilka deri förra hade
förfärdigat ett cigarrställ i form af en urna, hvarför begärdes
1,000 rdr, och den senare en hel mängd figurer, framställda på
ett företrädesvis komiskt sätt.
I samband ined träarbeten omnämna vi näfversnusdosor
från J. Bolling, Kalmar, som inom landet årligen omsätter 100
gross från 12 till 2 rdr per dussin. Då man påminner sig,
med hvilken begärlighet sådana dosor efterfrågades på
Pariser-expositionen, förvånas man öfver, att denna slags slöjd ej blifvit
mera allmän och alstren deraf exportvara, ehuru den dock skulle
förträffligt låta utöfva sig i hemmen.
Från grefve Claes Lewenhaupt, som inlaggt så stora
förtjenster om den »lilla industrien», förekom solfjädrar af svenska
träslag, tandpetare af enträ 50 öre per 1,000, träskor,
stålpennskaft och cigarrmunstycken af vassrör, skor och buteljomslag
af halm, sydynor och rakstriglar af björksvamp.
Dessutom förefunnos halmarbeten från 19 utställare, så att
det synes, som om denna verkligt lämpliga husslöjd skulle
börja vinna insteg i landet, hvilket man har så mycket mer
anledning att hoppas, som den blifvit införd i skolor, hvarpå
Dubergska flickskolan i Motala och Såtenäs landtbruksskola gåfvo
exempel. Man saknade dock korgarbeten af pil och björk, som
voro så riktaligt representerade på senaste husslöjd-expositionen
i Stockholm.
Sedan yxan och sågen tagit sitt, återstår ännu något af
skogens rika tillgångar, som först på senare tider blifvit
uppmärksarnmadt, och som, att döma af de utställda produkterna,
har en löftesrik framtid för sig. Detta något är de efter den
nedfällda skogen qvarstående stubbarne, som under namn af
töre utgöra råmaterial för en mängd destillationsprodukter af
stor praktisk betydelse, såsom kol, tjära, terpentin, träolja,
träsyra, m. m. Af dessa torde, förutom tjäran, terpentinen och
träoljan hafva största betydelsen, den sistnämnda mest, om den
kan uttränga fotogenen, hvars ljusstyrka den fullt motsvarar,
på samma gång den eger ett hvitare sken, saknar fotogenens
lukt och ej är så explosibel, då dess antändningstemperatur är
omkring 43°, hos de bättre 45° à 50°. 10 kannor (26 lit.)
träolja räcka vid samma ljusstyrka lika länge som 13 à 15 (34 à
39 lit.) kannor fotogen; alltså, om kostnaden för en
fotogenlåga under 10 timmar uppgår till 7 öre, utgör den för träolja
endast 4 2/3 à 5 1/2 öre. 13 bolag och firmor, hvilket torde vara
i alla som finnas i landet, representerade ofvannämnde industri.
Af dessa hade Roxhyttan exponerat en fullständig serie af
skogens biprodukter, icke mindre än 19 olika slag. Gryts fabrik
utmärkte sig för ren ättiksyra, Wassgårda för vacker
kreosotfernissa, Nors oljefabrik för terpertin. Boms träoljefabrik drifver
sin tillverkning efter en patenterad metod med öfverhettad
ånga, hvarigenom utbytet sades blifva större, af verkningen
fortskyndad och produkten renare. Vid Finspong verkställes
destillationen förmedelst det förlorade värmet från en större
smedja, hvarigenom produktionskostnaden blir ytterst ringa.
Af torf och torfkol, en industri, som tyckes vara på väg
att uppblomstra, funnos olika profver af 10 utställare. Bland
dessa utmärkte sig företrädesvis kultovfven från Wårgårda (pris
40 öre pr centner), med hvilken den af mr Davey utställda
vertikala ångmaskinen eldades till hans synnerliga belåtenhet.
Äfvenledes må omnämnas den från Stockholmsmötet välbekanta
Samuelssonska rörtorfven, hvilken dock ej lämpar sig så väl
för transport i följd af dess skrymmande beskaffenhet.
Lemna vi riu för en stund utställningen i excercishuset
och begifva oss till den inhägnade gården derbakom, så finna
vi der en hel samling sten- och ler-fabrikater, hvaribland
märkas stenarbeteri från Hellekis och Claestorp, takskiffer från
Fredriksberg, Nordö och Kjellsviken med en tillverkning af
2,250,000 stycken, men främst bland alla de af Motala
stenfabrik utställda arbetena af konstgjord sten efter Ransomes
metod, som grundar sig derpå, att man blandar sand med
vattenglas och meddelar denna deg den form, stenen skall hafva, samt
derefter indränker den med en klorcalciumlösning, då en kemisk
sönderdelning eger rum, hvarvid bildas kiselsyrad kalk och
klornatriurn, hvilket sistnämnda uttvättas, hvarefter den
konstgjorda sandstenen är fast och färdig. Utom konstgjord
sandsten från Motala fanns äfven sådan från Erichsen, 12
Nybrogade, Kjöbenhavn, med hvilkens utmärkta fabrikater någon
jemförelse ej kan anställas, då Motalafabriken ej ännu hade prissatt
sin tillverkning, hvilket är så mycket mera förvånande, som
lång tid förflutit, sedan fabriken anlades.
Om vi efter denna lilla utflykt återvända till exercishuset,
mötas våra blickar genast af en stor mängd väfnadsfabrikater,
som bekläda väggar och bord dersammastädes. Men då det
skulle blifva för vidlyftigt att ingå på en närmare granskning
af väfexponenternas och garnutställarnes så högst betydligt
varierande alster, och då man svårligen kan omnämna den ena
och ej den andra af icke mindre än 46 prisbelönta
utställare, förbigå vi denna del af utställningen under ett varmt
erkännande af den myckna flit och uthållighet, hvarom de
utställda föremålen vittnade. Vi kunna dock ej underlåta att
gifva luft åt det klander, som temligen allmänt förspordes
deröfver, att herr Andersson, Kinna, hvilken, såsom bekant, är en
stor förlagsgifvare eller rättare sagdt garnutlemnare åt en massa
väfverskor inom Elfsborgs län, tog flera pris för arbeten, i hvars
egentliga utförande han ej haft annan d.el än att försträcka det
erforderliga garnet, en tjenst, för hvilken han rikligen godtgjort
sig genom försäljningsvinsten på de fattiga väf verskornas
arbeten, och detta ehuru priserna ej äro afsedda att uppmuntra
annan förtjenstfull verksamhet än arbetsskickligheten.
Redan förut hafva vi vidrört den betydelse de artificiela
gödningsämnena hafva för vårt lands landtbruk, en betydelse,
som för några tiotal af år sedan på det allra tydligaste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Fri Oct 18 15:22:33 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/tektid/1871/0298.html
