Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 43. 28 Oktober 1871 - Jakob Falke: Konsten i Kina och Japan samt dess betydelse för den moderna konstindustrien - Anteckningar under en studieresa i tekniskt ändamål
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
konstnärliga sidan af fabrikatet. Porslinet från Kina och Japan
har aldrig haft denna tendens, och om äfven nu många
asiatiska porsliner erhålla nästan samma hvithet som det europeiska,
så sker detta från kinesernas sida utaf eftergifvenhet för den
europeiska smaken på grund af affärsskäl. Det äkta, goda och
gamla kinesiska porslinet är alltid färgadt något litet till sjelfva
massan, vare sig det nu är med en mera grön- eller blå-aktig
ton; och detta är ett hufvudskål, hvarföre alla dessa arbeten hafva
långt större koloristisk harmoni. Det rent hvita porslinet är i
och för sig helt och hållet odekoratift, och då man pryder det
med färger, så synes deras verkan hård och skarp. Detta är
en omständighet, hvarpå man ej nog kan fästa uppmärksamhet,
tills den med kött och blod blifvit införlifvad med vår
nuvarande fabrikation.
Men det är icke blott för denna allmänna omständighets
skull allena, som vi vilja åter rikta våra industriidkares
uppmärksamhet på det japanesisk-kinesiska porslinet. Det gifves
ännu en mängd synpunkter och egenheter, som gör det vardt
att af oss iakttagas. Jag gifver dervid de ordinära
handelsvarorna, ehuru väl äfven de erbjuda öfverraskande behag, likasom
många andra egendomliga företeelser, till pris åt älskare af sådant,
såsom t. ex. det nästan med guld uppvägda »crack»-porslinet,
hvilket väl svårligen kan kallas vackert. Om man deremot
genomgår en samling, sådan som på det japanesiska muséet i
Dresden, äfven flyktigt men med förståndig blick, måste man
öfverraskas af fylligheten i den mångfaldigaste och lyckligaste
dekoration, i jemförelse med hvilken det, som en annan
utställning, t. ex. det moderna Sévre, på de sista tio eller tjugo åren
förmått frambringa, ej kan hålla stången. Jag kan naturligen ej
här gå in på någon beskrifning eller ens en antydan på dessa
olikartade dekorationer; jag vill blott erinra om en, den enklaste
och kanske lämpligaste af alla, men som i vår tid blifvit så godt
som bortglömd – jag menar dekorationen i blått. I Kina och
Japan framför alla andra omtyckt genom århundraden, har denna
dekoration hos oss i sjuttonde samt början af adertonde
århundradet isynnerhet i fajansfabrikationen framkallat en lycklig
efterhärmning, men har sedan i följd af lättheten, med hvilken
porslinet äfven antager andra färger, fallit i misskredit. Och
dock gifves det icke någon bättre dekoration för bordsporslin,
hvilket med sin i öfrigt stora rikedom på föremål ej kan
fördraga alltför mycket färger; och vidare hör den till den
behagligaste prydnad för en väl dekorerad matsal, såsom också samlare
och konstkännare veta, hvilka ej tröttna att samla blått porslin
och blå fajans.
Till och med det kinesiska porslinets former, så barocka
de än synas vid första ögonkastet, böra ingalunda lemnas utan
aktgifvande. Ja, det förtjenar vår uppmärksamhet så mycket
mera, som våra nuvarande tekärl direkte leda sitt ursprung
från dessa och ingalunda förneka sitt ursprung, om också
aflägsnandet blifvit något stort. Under tiden har rococon och
antiken omarbetat dem utan att just förbättra dem, så att vi nu
egentligen ej rätt veta. hvad vi skola göra af dem. Det vore
derföre kanske ej så olämpligt, om man ännu en gång ville
erinra sig ursprunget, ty dessa gamla kinesisk-japanesiska tekärl
visa ofta nog ganska lyckliga former med helt och hållet
originel karakter. Likadant är det med många andra kärl, som kunde
göras användbara för oss, om blott en förståndig hand, som vet
hvad och huru den bör ändra, toge hop dermed.
Mindre direkt användbar synes en annan gren af den
ostasiatiska konsten, nämligen lackerade arbeten, dels emedan de
till större delen blott äro lyxartiklar, dels emedan afståndet
mellan detta fabrikat och det europeiska är alldeles för stort.
Men kanske borde denna sista omständighet vara ett ytterligare
skäl för våra konstindustrimuséer att samla mönster till dessa
lackerade arbeten, af hvilka man ju såsom bekant finner många
af verkligen klassisk finhet och fulländning. Hvad betydelse
hafva alla våra lackerade varor af tebrickor, koppar, skålar,
korgar, albumpermar o. s. v., till och med de holländska och
engelska ej undantagna, i jemförelse med de mångfaldiga alstren
af Vieux Laque, eller blott med de modernaste arbeten inom
denna orientaliska industrigren, som dock ej på långt när uppnår
sina gamla förebilder? Vid denna beundransvärda glatthet, som
man mod förtjusning känner, då man tager dessa föremål i
handen, vid denna lätthet hos materialet och oöfverträffliga
akuratess i arbetet, vid denna glans, denna mångfald och finhet
hos de olika färgtonerna af guldlacket, vid allt detta behag,
huru gerna glömmer man ej de ofta bizarra formerna, de
underliga prydnaderna, som åt sig ofta utsöka den för
hufvudornamentet olämpligaste och mest excentriska plats! Kunde man blott
likaså lätt glömma åtskilligt hos de moderna europeiska
lackerarearbetena!
Sålunda kan man äfven inom andra grenar af dessa
länders industri upptäcka många fördelar, som nu vore af värde
för oss, om vi blott ville se bort från föremålens barocka
sida och endast fästa blicken vid det, som inom dem är
verkligt godt och vardt att erkännas. Bland annat kunde månget
lyckligt motiv hemtas från de väfda tygen, till och med från
papperstapeterna och det dekorativa väggmåleriet, ehuruväl dessa
höra just till de underligaste, ty den kinesiska konstnären blir
desto mera bisarr, ju högre han stiger, hvilket ej är fallet med
japanesarn. Likaledes måste man fästa uppmärksamheten – och
vi göra det med särskildt eftertryck – på stickenarbetena,
hvilka i koloristisk verkan äro särdeles förträffliga och till och
med, hvad beträffar riktig och mästerlig teknik, kunna ställas i
jembredd med de bästa och nyaste arbeten, som numera
framställas. Men vi vilja låta det vara nog med de gifna antydningarne
och meddelandena, hvilkas ändamål varit att för den efter
motiv sökande, behöfliga restaurationen af den moderna smaken
och den moderna konstindustrien åter utvisa en källa, som
otillbörligt nog förbises. Den flyter rikligt, denna källa, men den
måste anlitas med förstånd. (Gewerbeballe.)
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
