Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 43. 28 Oktober 1871 - Anteckningar under en studieresa i tekniskt ändamål
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
nedtryckes mot stenen, pressar den nålarne emot densamma, på
samma gång den genom sin sakta roterande rörelse ständigt
håller alla nålämnena parallela med hvarandra, hvarigenom alla
spetsarne slipas under samma vinkel. Stenen omgifves med en
mantel, i hvilken inmynnar röret från en kraftig sugflägt, som
aflägsnar det vid slipningan uppkommande stål- och sand-damet.
Också äro ej arbetarne här, såsom vid de engelska
handsliperierna, der slipningen sker på mycket stora stenar, utsatta för
en mängd sjukdomar, härledande sig från inandningen af detta
dam; de äro tvärtom här mycket friska samt blifva vanligen rätt
gamla. Egendomligt är att se, huru eldgnistorna stå som en qvast
rundtomkring stenen, och detta oaktadt höjes ej temperaturen
märkbart i rummet. Arbetarne kalla detta fenomen ganska
betecknande »kall eld» (kaltes Feuer). En arbetare kan med denna
enkla inrättning slipa 3 à 4 hundra tusen nålar per dag; och
då 3 slipstolar ständigt äro i gång, bör man kunna uppskatta
tillverkningen per år till åtminstone 200 millioner färdiga och
användbara nålar.
Nu skall ögat slås i nålarne, och för att stället, der detta
skall ske, bättre må urskiljas, afslipas ämnena blanka ett
stycke midtpå, hvilken operation verkställes på en smergelrem,
löpande öfver tvenne valsar. Ögonen slås med hejare i sänke
samt i tvenne repriser, så att först yttre konturerna för hålet
utmärkas i en press, och derpå detta utslås med hejaren.
Härunder har bildat sig en trasig kant kring nålens hufvud, hvilken
skall af putsas. För detta ändamål uppträdas de å tvenne trådar,
omkring 300 på hvarje, och uppläggas dessa nålknippor, så att
nålämnena erhålla säkert stöd för begge ändar, i hvilken
ställning de fasthållas medelst klämmskrufvar. Sålunda placerade
öfverfaras de med ett hyfvelstål, som först borttager
ojemnheterna å ena sidan samt derpå, sedan nålarne blifvit vända,
på den andra sidan. Efter denna åtgärd brytas nålämnena itu,
hvarvid erhållas likasom tvenne fransar, bestående af nålar med
den rätta formen. De ojemnheter, som uppkommit vid af
brytningen, borttagas med fil för hand, då hela fransen insattes i
en filkolfve.
Härdningen, som nu följer i ordningen, verkställes i lådor
af jernplåt, 67 X 51 X 17 lin. (20 X 15 X 5 c. m.), hvilka i
en vanlig fyrugn hållas vid god rödglödgning. I en trälåda,
hvars inre rymd är densamma som jernlådornas, anordnas
nålarne i papperspaketer, hvilka derefter inlyftas i de glödande
lådorna, så att dessa deraf fyllas. Papperet brinner upp, och
efter ett par minuter äro alla nålarne genomglödgade, då de
hastigt urstjelpas i trän. Härigenom blifva de glashårda och
spröda, hvarföre de ock för att erhålla tillbörlig elasticitet,
anlöpas genom upphettning i kokande linolja, tills ett uttaget
prof visar sig ega den åstundade egenskapen, d. v. s. fjädra
sig tillräckligt. De nålar, som under dessa operationer blifvit
krokiga, riktas, och måste de för den skull först utglödgas,
hvarföre de inpackas, så många som få rum, i en jernring om
20 lin. (6 c. m.) diameter och 3,4 lin. (1 c. m.) tjocklek.
Hela det sålunda bildade, af ringen sammanhållna paketet
glödgas nu i en jernlåda, hvarefter det, medan det ännu är rödvarmt,
upplägges, så att nåländarne hvila på tvenne underlag, i hvilken
ställning ringen belastas med en tyngd och hela paketet rullas,
tills nålarne blifva raka.
För att finslipas och poleras, inpackas de åter i paketer
tillsammans med tvål, något litet trän och mycket smergel
samt valkas sålunda under en ganska komplicerad maskin,
liknande en mangel. Smergel och packning får ombytas 6 gånger,
och vanligen åtgå lika många dagar, innan nålarne blifva fina
och vackra, då de rengöras i lut och torkas med sågspån.
Under arbetets fortgång hafva ögonen blifvit igentäppta af olja,
smergel och dylikt, hvarföre dessa upprensas med små, fina,
hastigt roterande borrar, under hvilken operation de fasthållas
i breda klofvar. Genom hastigheten å borrarne uppvärmas nålarne,
och är detta orsaken till den blåaktiga anlöpningen kring ögat.
Sorteringen af nålarne, så att sådana af samma längd
komma tillsammans, verkställes sålunda: Ett antal af ett par
hundra nålar utbredas parallelt med och tätt intill hvarandra,
så att de komma att ligga öfver en kant. Med en linial skjutas
de allesammans helt sakta öfver denna, då ju naturligen de,
som äro längst, falla först ned och sålunda afskiljas. Den
vidare sorteringen sker för hand. – Slutligen räknas de och
läggas till ett antal af 25 i hvarje bref. Räkningen utföres
rätt snabbt, på det sätt att öfver en mahognystock, försedd
med 25 refflor, lika djupa som nålens tjocklek, strykes med en
knippa nålar, hvarvid en nål stannar i hvarje fördjupning.
Utefter hela floden Waals stränder äro en mängd tegelverk
anlagda, hvilka hemta sitt råmaterial ur den här ymniga
svämleran, hvilken blandad med sand lämpar sig särdeles väl för
tegeltillverkning. Isynnerhet i provinsen Gelderland förekomma
ganska många sådana fabriker, och må för jemförelse med det
i ett föregående bref[1] om tegeltillverkningen meddelade några
data anföras från en af de bättre, Hurwene, som levererar hela
sin tillverkning till de stora brobyggnaderna öfver Maas samt
till statschauséerna.
Leran, hvilken, såsom nämndes, är en svämmbildning,
blandas tillsammans med vatten och fin sand med spadar samt
genom trampning med blotta fötterna, så att den blir betydligt
magrare, äfvensom fullkomligt homogen. Maskiner användas ej
för knådningen. Denna blandning försiggår alltid i lertaget,
hvarifrån den färdiga massan föres till tegelverket, der den
vidare bearbetas, städse för hand, på följande sätt. En arbetare
tillformar af massan bollar, tillräckligt stora för att af hvarje
förfärdiga en sten. De läggas, väl beströdda med fin sand, på
formbordet bredvid formaren, som af en handtlangare för hvarje
boll bekommer en rundad form, motsvarande teglets, i hvilken
den intryckes samt derpå öfverstrykes med en våt kafla. En annan
handtlangare emottager nu formen och afsätter stenen på marken,
hvilken är förut sandad, hvarefter all möjligen qvarsittande
massa strykes af, och formen ånyo sandas samt återlemnas till
formaren. På detta sätt tillverkas med 2 man, som älta massan,
1, som transporterar den till formbordet, 1, som gör bollarne,
1 formare och 3 barn (inalles 8 personer) 10–12 tusen sten
per dag, och erhåller det sålunda sammansatta arbetslaget
omkring 1,50 rdr per 1,000 stenar.
Sedan stenarne legat 8 à 10 timmar på största ytan, vändas
de på kant och få sålunda stå och torka en å två dagar,
beroende på väderleken. Derpå ställas de i högar, så att, om
första lagret står sålunda / / / / / / , de andra placeras på detta
sätt \ \ \ \ \ \ , och så vidare hvart annat hvarf, genom hvilken
anordning luften bättre spelar mellan stenarne. Inga torkskjul
begagnas, utan öfvertäckas stenarne i fall af regn med
halmmattor, hvilket anses vara både beqvämare och billigare (de
kosta ungefär 4 öre per qv.-fot och hålla i 2 år). De
härvarande arbetarne förklarade skjulen olämpliga, emedan de hindra
middagssolen att verka direkte på stenarne.
Då stenarne blifvit under 3 à 4 dygn råtorkade, uppsättas
de för bränning på följande sätt. På en väl torkad och stampad
grund af lermassa äro på 50,5 fots (15 m.) afstånd af tegel
uppförda tvenne parallela och starka murar, 84,2 fot (25 m.)
långa, 18,5 fot (5,5 m.) höga. Murarne, af 3 stens tjocklek,
äro utantill försedda med konterforer, afsmalnande uppåt från
3 stenar till 1 sten. Vid marken äro anbragta 10 eldhål af
3,37 fots (1 m.) höjd och 1 fots (30 c. m.) bredd. Emellan
dessa murar uppstapplas ända till en million stenar, hvarvid
iakttages att ofvanför hvarje eldhål slås med dem hvalf, så att kanaler
uppstå genom hela massan. Eldningen sker ytterst långsamt,
så att stenarne hinna så småningom sammandraga sig samt
blifva fullkomligt fria från vatten, innan den egentliga
bränningen börjar. En sådan bränning varar nämligen 30 dagar,
hvarefter 20 dagar åtgå for afsvalningen. I denna långsamma
bränning och afsvalning ligger till stor del hemligheten i
holländarnes skicklighet i tegeltillverkning. Såsom brännmaterial
användes uteslutande torf, hvaraf åtgå 458,500 kub.-fot (12,000
kub.-m.) för 1 million stenar (torfven kostar ungefär 1 öre per
kubikfot) Arbetarne riktigt excellera uti att inkasta de lätta
torfstyckena på hvilken plats de behaga i de 50 fot långa
eldkanalerna. De bättre sorterna krympa på längden från 71 linier
(21 c. m.) till 54 à 51 linier (16 à 15 c. m.) samt äro
färdigbrända så hårda, att de hafva en skarp klang samt gifva eld
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
