Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- N:o 43. 28 Oktober 1871
- Anteckningar under en studieresa i tekniskt ändamål
- H. Schäfer: Ställstycke för svarfstolar med sjelfmatning och skrufskärning
- A. Ledebur: Om kols verkan vid formning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mot stål. Stenarne sorteras
i ända till 35 olika slag,
och erhållas af de bättre,
som betalas med 16,50 rdr
per tusen, 20–25 procent.
De sämre kosta 4,50 à 6
rdr per tusen. –
Tillverkningen uppgår årligen till
10 à 12 millioner tegelstenar.
I sammanhang härmed
må omnämnas en enkel och
god konstruktion å ugnar
för bränning af
krukmakaregods och majolica från
Gelderland i Holland. Ugnens
form är cylindrisk med
sferiskt hvalf upptill. Den är
murad af 1/2 sten eldfast och
1 sten rödt tegel samt är
jernbandad. Eldstäderna
äro 5, från hvilka
förbränningsprodukterna gå genom
kanaler dels rundt omkring
ugnen, dels tvärs öfver
densamma; och regleras deras
lopp medelst 17 liniers (5
c. m.) tegel skifvor, som
stjelpas emot hvarandra
öfver kanalerna och sålunda bilda likasom hvalf. Ingen skorsten
finnes, utan bortgå förbränningsprodukterna genom en öppning
i det sferiska hvalfvets hjessa. Brännmaterialet var äfven här
torf, och konsumerades deraf omkring 3,820 kub.-fot (100 kub. m.)
per dygn. Den brända varan blef utmärkt jemn och vacker.
Ugnen rymmer 550 kasetter, hvar och en af ungefär 8 kannors
(21 lit.) volym. (Forts.)
Fig. 1.
 |
| |
Fig. 2.
|
| |
Fig. 3.
|
| |
Ställstycke för svarfstolar,
konstrueradt af H. Schäfer.
Ställstycke för svarfstolar med
sjelfmatning och skrufskärning.
Af H. Schäfer.
Vid hvarje svarfstol, inrättad med sjelfmatning och afsedd
för skrufskärning, finnes för änden af densamma ett ställstycke
för vexelhjulens anbringande. För att bättre inse fördelarne och
egendomligheten hos det af herr Herman Schäfer i Offenbach
a. M. konstruerade ställstycket, vilja vi först taga de hittills
vanligen begagnade i betraktande.
Dessa senare äro med få undantag vanligen vridbara omkring
ledarspindeln Lsp samt fastskrufvade vid M på dockan (rigg. 1–3);
och tjena de att genom användning af en eller flera mellanhjul
förbinda spindelns hjul med ledarskrufvens och således meddela
rörelsen till denna senare. Men sålunda beskaffadt motsvarar
ett ställstycke ingalunda fullkomligt sitt ändamål, och i många
fall, t. ex. vid skärning af Skrufvar med något större stigning,
föranleder denna anordning betydande olägenheter. Det är ej
heller någon lätt sak, isynnerhet vid större svarfstolar att, sedan
ställstycket blifvit lossadt för ombyte af hjul, åter upplyfta
detsamma och fasthålla det, tills kuggarne kommit riktigt i
ingrepp med hvarandra, då det först får fastskrufvas. Derföre
händer också ofta, att kuggarne ingripa dåligt med hvarandra
och i följd deraf afbrytas, då den under arbete varande skrufven
kan skadas eller till och med göras obrukbar. Till och med
om den största försigtighet iakttages vid kugghjulens inställning,
och om äfven ställstycket väl fastskrufvas, förekommer det dock,
då en skruf med stark stigning skall svarfvas, att ställstycket
sätter sig. Detta härleder sig deraf, att, då hjulen hafva ett
tungt arbete att uträtta, de trycka så hårdt emot hvarandra, att
ställstycket måste gifva efter, hvarigenom hjulen så småningom
komma ur ingrepp och då glida mot hvarandra samt afbryta
kuggarne. Dessa olägenheter äro fullständigt undanröjda genom
Schäfers ställstycke, hvilket kan handhafvas med lätthet och sä-
kerhet, och så snart hjulen en gång äro riktigt
inställda, är det omöjligt för
dem att förskjuta sig eller
komma ur ingrepp med
hvarandra.
I närstående teckning äro
äfven de delar af
svarfstolen antydda, hvilka äro
nödvändiga för att rätt
förstå hela inrättningen. S är
ställstycket, vridbart
omkring axeln K, vid hvilken
äfven är anbragt
ställskrufven för spindelns
inställning. M är en skruf, som
lossas, då den från
ställstycket utgående slidbågen
och således äfven detta
sjelft skall flyttas medelst
handhjulets Z och
evighetskrufvens Z, kringvridning,
hvilken står i beröring med
kuggarne å slidbågen.
Skrufven M tilldrages aldrig helt
och hållet. 50 är ett på
spindeln fästadt kugghjul,
som åstadkommer hjulets
50h rotation, antingen
medelst hjulen 25 och 25n eller medelst hjulet 50a, allt efter som
ledare-skrufven Lsp skall vridas åt höger eller venster. Hjulet
50b är fästadt på en hylsa, löpande på den korta axeln W,
och sker tillkopplingen af detta hjul, med hjulet 50a eller
25a medelst handtaget y. Den på axeln W framstående korta
tappen har en tvåfaldig uppgift.
1:o) Att, då Svarfstolen skall mata sig sjelf, emottaga
en exenterskifva (fig. 1), försedd med en ställbar tapp, som vid
skifvans rotation rör den kring ledarskrufven vridbara
häfstången fram och tillbaks. Framför denna stång fästes äfven på
ledarspindeln ett tandhjul, i hvilken ingriper en på häfstången
flyttbar spärrhake, som för hvarje hvarf af excenterskifvan vrider
tandhjulet ett stycke motsvarande en à två tänder, allt efter den
matning, man önskar gifva svarfstålet.
2:o) Att vid skrufskärning, då i de flesta fall blott tvenne
hjul äro nödvändiga, emottaga ett utvexlingshjnl (fig. 2), hvilket
då medelst slidbågens kringvridning ganska lätt kan sättas i
ingrepp med det hjul, som finnes på ledarskrufven.
Såsom af det anförda framgår, har detta förbättrade
ställstycke följande fördelar framför de hittills begagnade: För det
första kan det till och med på stora svarfstolar lätt inställas.
För det andra är det användbart för skärning af både
höger- och venster-gängade skrufvar på ett enkelt sätt, ty man har
hvarken vid sjelfmatning eller skrufskärning att göra med
många hjul. För det tredje är det säkrare, ty det kan
omöjligen förskjuta sig, hvarigenom kuggarnes sönderbrytning före
bygges.
(Gewerbeblatt für das Grossh. Hessen.)
Om kols verkan vid formning.
Af ingeniör A. Ledebur.
Man använder, vid formning en mängd ämnen, men ibland
dem alla är det intet, öfver hvars verkan man har så obestämda
och till en del förvirrade åsigter, som om kolet, antingen det
användes såsom tillsats till formsanden eller såsom öfverdrag
på ytan af den färdiga gjutformen. Vi vilja alltså försöka att
i någon mån bidraga till vinnande af klarhet i denna sak.
Om man gör en gjutform utaf formsand utan tillsats eller
utan öfverdrag af kol, och ingjuter flytande jern deri, så
befinnes der efter stelnandet vara en sammansintrad massa utaf de
sandkorn, som bildade gjutformens yta emot jernet. Denna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Fri Oct 18 15:22:33 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/tektid/1871/0356.html
