Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- N:o 44. 4 November 1871
- Schauwecker's sjelfreglerande smörjapparat för ångmaskin-kolfvar och slider
- J. Schweizer's nya målningsgrund för stereokromi, äfven användbar för grundning på metallföremål och till arkitektoniska prydnadsdetaljer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
uppskrufvas
skrufven J, så att olja
kan ingjutas genom
öppningen o, äfven
då maskinen är i
gång.
Priset å dessa
apparater är hos
konstruktören
ungefär 32 rdr.
Fig. 1.
Fig. 2.
Schauweckers sjelfreglerande smörjapparat för ångmaskin-kolfvar och slider.
J. Schweizer’s
nya målningsgrund
för stereokromi,
äfven användbar
för grundning på
metallföremål och till
arkitektoniska
prydnadsdetaljer.
Såsom bekant är
en lämplig
målningsgrund af
väsentligt inflytande
såväl för
framställningen som
varaktigheten af
stereokromiska bilder.
Man fordrar af
densamma, att den
skall ega ända
igenom en likformig
stenartad fasthet,
att den förenas med
murverket på ett innerligt och likasom outplånligt sätt, samt att
den öfverallt suger sig in väl och jemnt. Till de första större
stereo-kromiska bilder använde man i början en uttorkad kalkgrund,
som framställdes på samma sätt som grunden till
alfresko-målningar, och från hvilken genom afrifning borttogs den tunna
kalkhinna, som inkrusterar och binder alfresco-färgerna, hvarpå
åt grunden gafs en anmärkningsvärd fasthet genom impregnering
med vattenglas. På en sådan grundfärg utfördes t. ex. af
direktör v. Kaulbach och konstnärerna Echter och Mahr
stereo-kromiskt de stora väggmålningarne i trapphuset till det nya
muséet i Berlin.
Senare föreslog stereokromins uppfinnare, geheimerådet v.
Fuchs, ett slags murbruk af vattenglas såsom grund, hvilket
också kom till användning för flera stereokromiska bilder.
Detta murbruk framställdes, derigenom att man blandade
pulveriserad marmor eller dolomit, från hvilken det finaste pulvret
blifvit afskildt medelst en fin sikt, eller äfven qvartssand med
något i luften söndervittrad kalk och vattenglas till en massa
af samma konsistens som vanligt murbruk, hvilken massa påströks
ungefär en linie tjockt på de ytor, som skulle målas. Efter
några dagar, då denna grundning torkat, inpregnerades den
ånyo med vattenglas, som var utspädt med lika delar vatten.
Vid användandet af båda dessa nu beskrifna grundningsämnen
inträffade dock, att förmycket vattenglas togs, eller att detsamma
fördelades ojemnt på väggytorna, hvaraf följden blef, att hela
grunden eller några fläckar derå sög åt sig färgerna föga eller intet, så
att målningen betydligt försvårades. För att undanrödja denna
olägenhet föreslogs af öfvermedicinalrådet Max. v. Pettenkofer,
hvilken efter stereokromiens uppfinnares död sysselsatte sig med
denna målningsart, ett annat grundningsämne, sammansatt af
cement och sand utan tillsats af vattenglas, och från hvilket,
sedan det hårdnat, blott den inkrusterande kalkhinnan
aflägsnades. Denna massa begagnades också vid utförandet af flera
stora stereokromiska väggmålningar, t. ex. i München på
rådhustornet, på Isarporten, i nationalmuseum etc.
Cementgrunden får en mycket större och genomgående
fasthet än alfreskogrunden och vattenglas-murbruket. Äfven har den
en mycket större förmåga att suga till sig vätskor, hvarigenom
således bildernas målande och fixerande väsentligen underlättas.
Den hittills vunna
erfarenheten synes
också tyda på en
lång varaktighet
hos
cementgrunden, ty i München
målades på
rådhustornet åt vindsidan
för 8 år sedan en
stereokromisk bild
på cementgrund,
och har denna till
dato ej lidit den
minsta skada. Den
enda invändning,
som af konstnärer
blifvit framkastad
mot denna grund,
är, att den ej blir
hvit och således
försvårar målandet
för dem, som äro
vana vid den hvita
alfreskogrunden,
och äfven
förorsakar att de på
cementgrund målade
bilderna synas
något matta och
kraftlösa.
Historiemålaren
Julius Schweizer,
född
1813 i Rauenstein i Thüringen,
hertigdömet Sachsen-Meiningen, och död den 17 Maj 1868 i
München, intresserade sig mycket för Stereokromi och utförde
äfven flera stereokromiska bilder. Han sökte att omintetgöra
de anförda invändningarne, i det att han gjorde försök att
framställa en hvit målningsgrund, som skulle motsvara alla
fordringar. Detta lyckades honom äfven, och erhöll han 1866
patent i Bayern under 4 år på användningen af detta
grundningsämne. Sedan patentet nu gått ut, angifva vi i det följande
det väsentligaste af patentbeskrifningen och tillfoga några
anmärkningar öfver sjelfva målningsgrunden, äfvensom om den
hittills vunna erfarenheten.
Enligt patentbeskrifningen utgöres det Schweizerska
grundningsämnet för stereokromiska målningar af kolsyrad kalk, cement
och qvartssand, blandade med en kalivatten-glaslösning. Af det
sista ämnet tillsättes så mycket, att massan kan anbringas på
ytorna med en pensel, och måste af detta tagas desto mera ju
porösare väggarne äro. Den kolsyrade kalken kan begagnas
antingen såsom krita eller såsom marmorpulver. Qvartssanden
måste vara rentvättad samt om möjligt jemnkornig. För bilder,
som skola betraktas på nära håll, måste uyttjas en finare
sand, under det att för bilder, som endast komma att beskådas
på långt håll, qvartssandkoruen böra vara något gröfre.
Mängden af den kolsyrade kalken och qvartssanden uppgår
tillsammans till 3 à 4 gånger cementets volym, emedan eljest, om
cementet omgifves med vattenglas och sammandrager sig, sprickor
lätt uppstå i grunden. Blott kali-vattenglas, ej natron-vattenglas
eller dubbelt vattenglas, måste nyttjas vid såväl
grundningsfärgens utrörande som vid den färdiga bildens fixerande. Detta har
redan af v. Pettenkofer blifvit uppmärksammadt, emedan vid alla
stereokromiska bilder, hvarest natron- eller dubbelt vattenglas
begagnats, det kolsyrade natronet efter torkningen vitrar ut,
hvarigenom bilden synes dunkel. Denna utvittring skadar
emellertid ej målningen det minsta och kan för öfrigt med en fuktig
svamp lätt borttagas; men oinvigde personer kunna derigenom
ganska lätt blifva likgiltiga för dylika bilder och öfver hufvud
taget för den stereokromiska målarkonsten, i det att de tro, att
bilderna lidit skada. Då vattenglaset hastigt omsattes med den
i cementet befintliga kalken, och till följd deraf äfven den med
kolsyrad kalk, qvarts och cement utrörda vattenglaslösningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Fri Oct 18 15:22:33 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/tektid/1871/0365.html
