Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 46. 18 November 1871 - Om emaljering - Meddelanden från utlandet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
nämningen: "målning under fluss".
Ibland applicerar man fina
målningar på en egendomlig, hvit botten,
som kallas pasta. Dessa framställas
med särskilda färger, som sjelfva
tillräckligt förglasas, så att det icke
är nödigt, att derjemte öfverdraga
dem med ett särskildt lager af
flussmedel man kallar detta "målning
på pasta.".
Det är sjelfklart, att alla till
emaljering använda ämnen måste
vara i mera eller mindre grad
smältbara. Man förstår i allmänhet med
emalj ett mera eller mindre lättsmält
glas, som vanligtvis, men icke
nödvändigt, är blyhaltigt, och då
ogenomskintigt, ofta hvitt samt stundom
färgadt. Man har likväl utsträckt
denna benämning till alla
genomskinliga eller ogenomskinliga, likasom
glas smältbara ämnen, som låta
anbringa sig på metaller; och till och
med betecknar man med detta namn
de färger, af hvilka man betjenar
sig till dekoration af såväl de finaste
porslinsslag som också på vanlig
fajans. Äfven de genomskinliga
eller ogenomskinliga glasartade
ämnen, som tjenar till glasering af
nyssnämnda lerfabrikater, kallas så.
Ja, man går stundom så långt, att
man med denna benämning betecknar
hvarje emaljeradt metalliskt föremål.
Den ständigt allmännare betydelse,
hvari man begagnat ordet emalj, är
orsaken till, att densamma för
närvarande icke har någon strängt
bestämd betydelse i teknisk mening.
Vi vilja för vår del under emalj
uteslutande innefatta hvarje mera
eller mindre smältbart, flussartadt
ämne, som antingen är hvitt eller färgadt af ämnen, som
upplösas i massan. I motsats härtill vilja vi kalla paremalj
hvarje mer eller mindre smältbar, flussartad substans som icke
är homogen utan sammanblandad af en osmältbar eller blott
ofullkomligt smältbar, färgande, glasartad eller såsom smältmedel
tjenande substans. Vi kalla:
1. Emaljerad metall (jern, brons, guld, silfver eller
koppar) hvarje metall, som är öfverdragen med ett lager af
färgadt eller ofärgadt glas.
2. Folier metaller, hvilka äro på det sätt emaljerade, att
på deras färglagda yta metallglänsande ställen i guld eller silfver
framträda, öfverdragna med ett lager af glas.
3. Målningar på emalj under flussmedel orneringar, som
äro målade på emaljerad metall, men öfverdragas med något
flussmedel.
4. Målningar på emalj utan flussmedel sådana målningar
på emaljerad metall, som framställas med tillhjelp af paremalj.
Man skiljer vidare på transemalj, d. v. s. genomskinlig, ofärgad
eller likasom färgad emalj, opemalj d. v. s. ogenomskinlig eller
hvit eller färgad emalj, lika mycket genom hvilka medel dess
färgning eller ogenomskinlighet åstadkommes.
Vid emalj utgör den färgande substansen alltid blott en
ganska ringa del af glasmassan. Man har här att göra med
en kemisk förening eller en lösning. Det mest karakteristiska
kännetecknet på emaljen är dess homogenitet. Vid paremalj
deremot kan den färgande substansen vara med i temligen stor
qvantitet, utan att någon innerligare förening mellan densamma
och den smältbara beståndsdelen eger rum. Här eger då
allenast en enkel blandning af beståndsdelarne rum, och massan
är alltså icke homogen. Alla å det europeiska porslinet
använda färger, med undantag af den hvita, äro paremalj, och
äfven hos denna kan man icke
betrakta tennoxiden såsom löst.
Deremot äro de af kineserna begagnade
färgerna till största delen verklig
emalj. Det fullkomligt olika
utseendet af dessa två sorters porslin
förklaras just af olikheten hos de
vid orneringen använda medlen.
I alla fall öfverdragas den metall
(af hvad slag den än må vara), som
skall emaljeras med ett lager af
något glasartadt ämne som skyddar
den från oxidation. Emaljen
öfverdrages bäst på båda sidorna, både
öfver och under, för att förhindra
metallens aflösande och det öfre
emaljlagrets lossnande. Om det
undre emaljlagret kommer att ligga
inåt och derigenom erhålla en
konkav form. kallas det "motemalj".
Vill man framställa målning på
emaljerad metall under flussmedel
eller folier, betäcker man den
glasartade massan med ett lager af hvitt.
Detta lager har en likformig och
konstant sammansättning; men ej så
det första lagret, som ligger
omedelbart på metallen. Detta rättar sig
naturligtvis efter den emalj, som skall
anbringas. Salvétat har analyserat
de af de förnämste pariseremaljörerna
använda materialerne; och har
analysen å flussmedlet för emaljering
på guld och silfver, gifvit följande
resultat:
| Förlust i bränning . . . | 0,30 | – | 0,10 |
| Kisselsyra . . . | 48,10 | – | 53,60 |
| Blyoxid . . . | 38,25 | – | 31,16 |
| Kopparoxid . . . | 0,32 | – | spår |
| Jernoxid . . . | 0,35 | – | 0,40 |
| Manganoxid . . . | 0,00 | – | 0,60 |
| Lerjord . . . | 0,4 | – | 0,54 |
| Kalk . . . | 0,60 | – | 0,26 |
| Magnesia . . . | spår | – | spår |
| Alkalier . . . | 12,04 | – | 12,31 |
 |
|
|
Apparat för filning och slidning af hålkelar m. m. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
