Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- N:o 49. 9 December 1871
- Konstanta galvaniska staplar
- C. J. A.: Lötsåg
- E. F. Dürre: Anmärkningar om tillverkning af smidbart gjutjern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
den förträngda delen
af glaset. Ett
fernissadt trälock,
genomborradt för
poltrådarne, skyddar
innehållet för dam.
Fyller man nu resten
af glaset till
zinkcylindern med
pulveriseradt koksalt
eller salmiak och
öfvergjuter till närheten af
öfre kanten en
koncentrerad lösning
häraf, så erhåller man
en mycket konstant
stapel med blott
en vätska.
Klornatrium eller
klorammonium sönderdelas, i
det att klorzink
bildas. Det fria
natronet förvandlas härvid
till svårlöslig
antimonsyradt natron, som
vidare genom vätet
öfvergår till natron
och reducerad
antimon, som afskiljes såsom ett svart pulver på antimonskifvan.
Ett enda element är tillräckligt för att t. ex. sätta en
medicinsk induktionsapparat af Stöhrer’s större sort i verksamhet
och dermed alstra en olidlig verkan. Elementet har nära nog
samma kraft som ett Daniells element, men blott hälften så stort
motstånd. Detta elements verkan kan genom tillsats af
öfvermangansyradt kali eller natron höjas ännu mera."
 |
Lötsåg.
|
Lötsåg.
Ofvanstående teckning framställer i 1/24 af naturliga
storleken en särdeles enkel konstruktion å en s. k. lötsåg eller såg
för utskärning af runda delar till åtskilliga behof,
förekommande såväl inom hjulmakare- som snickare-yrkena. Äfven för
utsågning af tappar af olika groflek och djuplek, är den rätt
användbar.
Sågbladen, som genomgå bordet n, å hvilket trästyckena
uppläggas, äro fastade medelst spännskrufvar i träramen m, på
hvars baksida finnas fyra metallager i, löpande utefter de
fyrkantiga stängerna a, som sålunda gifva ramen fullständig
styrning. Rörelsen meddelas sågen på vanligt sätt genom en
vefstake, förenad med såväl ramen som svänghjulet medelst
stålbultar f, från den med remskifvor försedda drifaxeln, hvilken
erhåller sitt stöd i tvenne lager, fastade vid samma väggplåt,
som utgör grundstommen till hela sågen. Sågens hastighet är
200 slag i minuten.
Ystad i November 1871. C. J. A.
Anmärkningar om tillverkning af smidbart
gjutjern.
Af dr E. F. Dürre i Berlin.
Framställningen af smidbart gjutjern är en gren af
jerngjutningen, som utgör en vigtig industri, företrädesvis i
England och Belgien samt på sista tiden äfven i Tyskland,
Frankrike och Amerika. I visst afseende erbjuder denna
fabrikation det största intresse, nämligen för dess kemiskt
tekniska grunddrag, och likväl förefinnes derom så utomordentligt
litet af värde inom den tekniska litteraturen. Fransmannen Brüll
utgaf 1862–1863 en afhandling, som innehöll mera. än som
ännu blifvit tillgodogjort, och man kan måhända betrakta denna
afhandling såsom det bästa, som någonsin blifvit skrifvet öfver
detta ämne. Brüll hade dessutom, i förening med Tresca och
Morin, anställt en
serie försök i
"Conservatoire des arts et
métiers" i Paris,
hvilka likväl endast
hade afseende på
uppskattandet af
hållfastheten af olika prof
på smidbart gjutgods,
och icke gåfvo några
vidare upplysningar.
Den verkliga
beskaffenheten af
tillverkningsprocessen
gör en vidsträcktare
försöks-serie
nödvändig, som då måste
utgå från olika
punkter och sträcka sig
till prof af de mest
olika uppkomstsätt,
innan de fysikaliska
egenskaperna hos det
smidbara gjutgodset
blifva fullständigt
bekanta i alla
riktningar.
R. Mallet gifver ett
väsentligt bidrag till kännedomen om smidbart gjutjern i en serie
af uppsatser om åtskilliga punkter af gjutjernsindustrien i
"Practical Mechanics Journal". En stor del af det följande är taget
ur dessa fullständiga och detaljerade anteckningar af en i saken
invigd praktiker, hvilka blifvit fullständigade genom egen
erfarenhet och egna iakttagelser. För ämnets behandling är också
den Mallet’ska indelningen den lämpligaste, och skall den här
följas.
I stort tagen, visar tillverkningen af smidbart gjutjern nästan
öfverallt samma karakter; det handlar alltid om att i deglar
omsmälta ett lämpligt tackjern, att gjuta det i noggranna
formar, såväl af fuktig som torkad sand, att på praktiskt sätt befria
gjutgodset från vidhängande formningsmaterialer, samt att inlägga
det tillsammans med oxidhaltigt pulver i deglar eller kistor, som
blifva genomglödgade i en lämplig ugn. Gjutjernet rengöres då
först och erhåller ett passande öfverdrag, eller om det synes
erforderligt, bearbetas förut mera eller mindre. I stort skiljes
fabrikationen vanligen på det sättet, att några anstalter tillverka
företrädesvis grofva, andra deremot mindre pjeser.
Materialet till det smidbara gjutgodset, tackjernet, blef redan
af Réaumur hemtadt från Cumberland, och till och med ännu
påstår Brüll, att för det smidbara gjutjernet endast tackjern
från Ulverstone kan begagnas. Detta företräde hade vid
Réaumurs tid ett visst och så mycket större berättigande, som
såväl den renhållna malmen som begagnandet af uteslutande
träkol väsentligen bidrogo till renheten i hytt-produkten. Om
också engelska auktoriteter i denna specialitet, t. ex. Lucas i
Dronfield, enligt ett meddelande af hans efterkommande (rigtadt
emot Mallet), uteslutande använde tackjern ifrån Cumberland
och Westmoreland, så skedde detta, emedan det alltid var det
renaste bland de då för tiden i marknaden kommande
tackjernssorterna. Att nu efter traditionen vidhålla detta, beror af
bristande kännedom om de öfverallt spridda brukbara
materialerna, som isynnerhet Tyskland kan lemna i stor mängd.
Oklanderligt smidbart gjutjern kan åstadkommas, utom af det
jern, som blåses af sådana malmer, hvilka äro lika med de
cumberlandska blodstensmalmerna, också, af tackjern på annat
sätt framstäldt, allenast det är rent och har tillräcklig
hållfasthet. Försök äro alltid nödvändiga, likväl kan ett öfvadt
öga och tillräcklig kännedom om egendomligheten hos tackjern
från olika trakter väsentligen förkorta försökens utsträckning.
Mallet uppgifver, att det hvita tackjernet kan dertill begagnas,
och framställer dervid saken såsom särdeles lätt; men så är
det icke, och det fordras, utom den alldeles hvita färgen, ännu
en bestämd grad af renhet, för att det skall lemna ett godt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Fri Oct 18 15:22:33 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/tektid/1871/0405.html
