Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2. 11 febr. 1928 - En kritisk granskning av skivrasbrytningsmetoden, av bergsingenjör Per Egon Gummeson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12
TEKNISK TIDSKRIFT
11 febr. 1928
Samma eller liknande svårigheter, som yppat sig vid
ovannämnda gruvor, förefunnos vid denna tidpunkt vid
ett stort antal av våra mellansvenska gruvor.
Gruvbrytningen hade under åren strax förut börjat
taga allt större omfång. Gamla dagbrytningsgruvor
måste lägga om till underjordsbrytning. Pallbrytning
med öppna rum blev ohanterlig vid större produktion,
och där man tidigare använt sig av tvärgående magasin
hade kvarsatts pelare, som måste tagas, vartill metoden
var väl lämpad. Även å sådana ställen där malmen ej
var av större utsträckning än att längsgående magasin
voro möjliga, hade man flerstädes haft svårigheter med
dåliga tak eller häng- och liggväggar, vilka åsamkat
utspädning eller fastlåsning av malmen samt försvårat
tappningen av magasinen.
Över huvudtaget var gruvhanteringen på många
ställen just vid sekelskiftet i stort behov av en ny metod
såsom ersättning för eller komplettering av de tidigare
använda metoderna.
Skivbrytningsmetoden tillgrep s alltså med uppräckta
händer, och då den sina egenskaper likmätigt visade sig
vara lätthanterlig samt smidig och anpassbar för olika
fyndigheter, vann den snart terräng, blev så småningom
det stora modet, infördes mer och mer även i många
fall då kanske andra metoder, mindre moderna, skulle
varit lika möjliga samt givit lika bra eller bättre
ekonomiskt utbyte.
Denna skivbrytningens terrängvinnande på bekostnad
av andra metoder framgår av fig. 1, som visar med
densamma brutet berg i % av allt med
underjordsbrytning producerat berg i mellersta Sverige under 5-års
perioder 1900—1925. Det helt ifyllda betecknar % berg
från ren skivbrytning och det streckade berg från
sådana gruvor, där skivbrytningsmetoden använts parallellt
med någon annan metod. Vi se sålunda, att i mellersta
Sverige drygt hälften av allt malmhaltigt berg numera
härflyter från skivbrytning.
Jag vill här förutskicka, att denna såväl som i det
delar. Jag skall i korthet sammanfatta de fördelar jag
anser den besitta, för att därefter mera ingående
ventilera nackdelarna.
De förra äro:
1) Är lätt att anpassa för olika fyndigheter, smidig och
lätt att dirigera.
2) Är i stort sett oberoende av bergets hållfasthet eller
fyndighetens geologi.
3) Lämnar på liten eller måttlig malmarea plats för
mycket folk, varav även följer, att om tillredningarna
ligga väl före, är det lätt att öka bergproduktionen
då så påfordras.
4) Rätt skött är den praktiskt taget riskfri.
5) Relativt hög effekt per arbetare.
6) Måttlig sprängämnesåtgång.
7) Lämnar ett utmärkt underlag för ett effektivt
ackordssystem, emedan arbetsstyrkan sönderslås till smärre
arbetsgrupper, som var för sig på sin arbetsplats äro
oberoende av angränsande arbetsgrupper.
Nackdelarna äro:
1. Metoden drar med sig höga tillredningskostnader.
Såsom metoden vanligen bedrives i Sverige, vare sig
man har pelar- eller strosskivbrytning, tar man i regel
5 meters skivor, därav 3 meter i taket och 2 meter i
strossen. Avståndet, horisontellt, mellan skivorterna
varierar efter malmkroppens utseende, men man kan ej
lämpligen taga mer än ca. 10 à 12 meters stross åt
vardera sidan från orten. Vanligast är omkring 8 à 9 meter,
motsvarande ett avstånd mellan skivorterna av 16 à 18
meter. Detta gäller för relativt stora malmbredder, där
man lägger skivorterna tvärgående. Är malmkroppen
mera lång och smal, finner man skivorterna i form av
en eller flera fältorter, och kan man då t. o. m. få en
skivort på ned till 2 meters bredd.
i förra fallet med 16 meters avstånd mellan skivorna
få vi alltså för 1 meter ort 16 X 1 X 5 = 80 kbm berg
och i senare fallet 2 X 1 X 5 = 10 kbm berg.
Sätter jag kostnaden per meter ort konstant och ex.
50 kr., framställer fig. 2 variationen i denna vad jag
ORE
200
[ Fig. 1. Med skivbrytningsmetoden brutet berg
i % av allt under jord brutet berg i mellersta
Sverige.
Fig. 2. Direkt tillredningskostnad kr/kbm berg vid olika avstånd
mellan skivorterna. 1 meter ort = 50 kr.
följande använd statistik och siffror stöder sig på dels
uppgifter, som välvilligt lämnats av en del förvaltningar,
dels från "Kommerskollegii officiella statistik".
De norrbottniska gruvorna har jag helt uteslutit ur
min undersökning, då de på allt sätt intaga en särställning.
Denna snabba och stora landvinning tyder onekligen
på att skivrasmetoden skulle erbjudit ofantligt stora
fördelar gent emot andra metoder, vilket onekligen också
är förhållandet, fast den lika onekligen har många nack-
kallar den direkta tillredningskostnaden per kbm berg.
Härtill komma de indirekta tillredningskostnaderna i
sidostenen eller malmen i form av rullschakt,
anläggningar på huvudnivån, stegschakt, etc. Bortsett från
dessa se vi huru kurvan asymptotiskt stiger för minskade
skivortsavstånd och torde det sålunda tydligt framgå
hur oekonomisk metoden ställer sig i
tillredningsavseende för långsmala malmer, i vilket fall vi även få en
avsevärt högre indirekt tillredningskostnad i form av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
