Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2. 11 febr. 1928 - En kritisk granskning av skivrasbrytningsmetoden, av bergsingenjör Per Egon Gummeson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
14
TEKNISK TIDSKRIFT
11 febr. 1928
och gångformade pegmatiter, går det lätt att i stort
sett undvika desamma vid takens nedskjutande.
Trapporna däremot hava mycket ofta benägenhet att
sönderfalla till ganska finkornig konsistens och komma sålunda
lätt med vid takens nedskjutande även om de vid
bottenstrossens uttagande kunna sparas. Under alla
förhållanden kan man räkna med deras snara nedbrytande
i form av små stycken nästan som krossat berg.
Har man körtelformade pegmatitinlagringar, kan det
ofta bliva nödvändigt att t. o. m. vid bottenstrossens
uttagande utstrossa hela eller en del av desamma för
J2Ü0-0O0 — TON
fi
10
i
■f
3
2
too ooo -
SJ/JLVR/JS/JT BERG
FR/JN 5ID05TENEN
6t0’500 TON
OSCHÆKT/TT JORDTÆCHE
150 0O0TON
FRÆH FYNDIGHETEN
KOMMANDE BRUTET
OCH OBRUTET GRÅBERG
24300 TON
FRÄN TILLREDNINGEN /
SIDOSTENEN
151’20O TON
SUM M/7 UPPFORDR/7T
GRIBERG
eWOOOTON
Fig. 6. Proportionen mellan lösbrutet och uppfordrat ofyndigt berg
vid en skivbrytningsgruva.
att komma åt ovan liggande fasta eller i ras befintliga
malmpartier, vilka i annat fall skulle blivit fastlåsta i
raset och förloras. Vi se sålunda, att man har ganska
stora möjligheter att undvika direkt utstrossning av
gråberg.
Sämre är det däremot att reglera den andra kategorien
utspädande gråberg, nämligen det från ovanliggande ras
kommande rasberget. Detta består vanligen av
nedrasad jordbetäckning för såvitt denna ej bortschaktats.
Rasade häng- och liggväggspartier samt rasade
inlagrade gråbergspartier, trappor, mellanberg osv. Därtill
kommer sådant krossat gråberg, som kommer från
sovringsverk eller tillredningar och stjälpes tillbaka i
dagöppningen.
Vid dragningen av taken genom gluggar finner man
snart att grovt-styckigt gråberg resp. malm har svårt att
sjunka ned genom raset till gluggen. Detta
åstadkommer låsningar mellan vilka mera finkorniga partier av
raset kila igenom och komma före ned i gluggen. Ju
mera jämnkornigt. finkornigt och mullfritt raset är, ju
mera utpräglat har det denna benägenhet att rinna.
Det från sovringsverken kommande krossade berget
har vanligen en storlek liggande mellan 120 och ned till
ca, 4 à 5 mm och har sålunda mycket stor benägenhet
att kila genom grövre ras. Jag vet exempelvis en
skivbrytningsgruva, där man hade hunnit ned till ca. 80
meters djup med skivbrytningen och hade avsevärd
tjocklek av självrasat berg, som täckte malmen, varför
man började stjälpa ned gråberg från sovringen i
dagöppningen. Det visade sig emellertid redan efter 8 à
10 dagar att det finare gråberget från sättmaskinerna
kom före malmen och grövre rasberg ned i gluggarna,
varför man omedelbart fick sluta med återstörtning av
dessa smärre kornklasser och endast störta det grövre
gråberget från 80 mm och uppåt tillbaka i gruvan.
Även detta går givetvis genom det grövre raset, fast i
mindre utsträckning.
Att återstörta gråberget i gruvöppningen ligger mycket
nära till hands och är frestande, emedan det erbjuder
en utmärkt möjlighet att bliva av med gråbergsmassorna,
men jag tror för min del, att man om möjlighet finnes,
gör bättre i att låta bli detta och söka andra
upplagsplatser i dagen.
Det kan ju tänkas, att man genom att vänta med
åter-störtandet tills man erhållit tillräckligt tjockt rastäcke
kan fördröja genomrinningen, men jag tror aldrig, att
den helt kan förhindras utan det finkrossade gråberget
kommer ofelbart förr eller senare åter i uppfordringen.
Att så i verkligheten skett i någon utsträckning, vill
jag visa med några siffror från ett fält, framställda i fig. 6.
Man har där under årens lopp uppfordrat totalt
994 000 ton gråberg från gråbergsorter i sido stenen
och med det malmhaltiga berget från fyndigheten. En
så noggrant som möjligt gjord kalkyl över under
samma tid brutet och självrasat gråberg och jord ger
ca. 1 155 000 tons, alltså har under åren uppfordrats
förutom allt tillredningsgråberg och brutet eller obrutet
gråberg inom fyndigheten, dessutom 599 500 tons av
självrasat gråberg utom fyndigheten och jord, eller ca.
80 % av hela denna kvantitet. Då man med säkerhet
kan antaga att åtskilligt grovt gråberg från självraset
återfinnes kvar, måste sålunda en hel del av det
uppfordrade gråberget vara sådant, som någon gång förut
återstörtats i öppningen.
Vid granskandet av malmprocenten kan man ej bortse
från en annan sak, nämligen malmförlusten i raset.
Det ligger ju så till, att man för att åtminstone få ut
större delen av taket och den på detta från skivan
ovanför kvarliggande malmen aldrig kan undgå att få ut en
del gråberg. Malmprocent och malmförlust äro s. a. s.
omvänt proportionella mot varandra; vill man hava hög
malmprocent, riskerar man större malmförlust och
omvänt.
Hur stor malmförlusten blir vid skivbrytningen är
givetvis rätt svårt att beräkna. Man hör vanligen
uppgivas 10 à 14 %, alltså relativt ringa. Jag tror icke
heller att malmförlusten behöver bliva mycket mera,
Håller man t. e. totala malmprocenten från skivorna
i 70 %, motsvarar detta, om jag antar malmprocenten
i bottenstrossen = 100, en malmprocent i taket av 50.
Räknar jag malmens sp. v. resp. gråbergets sp. v. i
bruten form som 3,0 mot 1,8, uttages alltså i volym
räknat ca. 60 % mera gråberg än malm och har man
alltså ganska stora utsikter att på denna stora
gråbergsvolym få med sig största delen av malmblocken.
Vid takens uttagande förfares på i huvudsak tvenne
sätt, dels handlastas detta berg alltsammans i vagnarna
och dels drages detsamma genom tappgluggar, s. k.
slasar.
I förra fallet har man en om ock ringa möjlighet att
undvika en del av det inmängda gråberget, men i senare
fallet måste allt dragas ut ända tills blandningen blir
tillräckligt fattig på malm. Tidpunkten för dragningens
avslutande bestämmer å ena sidan malmprocenten och å
andra sidan malmförlusten och är det alltså synnerligen
viktigt att få den rätt avvägd. Som regel avgöres
tidpunkten för dragningens upphörande av de arbetet
övervakande förmännen, antingen så, att de kontrollera
vikten av de fulldragna transportkärlen, eller också om
vågar ej finnes rent okulärt genom att studera det
dragna berget. Hur som helst ligger det helt i
förmännens avgörande att reglera såväl malmprocent som
ma]jnförlust och måste alltså deras omdömesförmåga
vara synnerligen god. Att lämna arbetarna åt sig själva,
går under inga förhållanden, då de med nuvarande
betingssystem endast hava intresse att producera mesta
möjliga ton.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
