Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2. 11 febr. 1928 - En kritisk granskning av skivrasbrytningsmetoden, av bergsingenjör Per Egon Gummeson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
11 febr. 1928
BERGSVETENSKAP
15
En möjlighet skulle vara att åstadkomma kontroll över
arbetarna genom att göra stickprov under månaden på
det från dem levererade berget och bestämma betinget
på någon basis efter malmprocent, men jag tror, att
ganska stora svårigheter måste övervinnas för att få ett
dylikt system effektivt och rättvist.
Det vore givetvis av stort intresse om försök gjorts
eller gjordes med det i Amerika använda systemet med
timmermatta. Kunde något på detta sätt åtgöras för
upphjälpande av malmprocenten resp. malmförlusten,
skulle metoden komma i helt annat läge.
3. Hög mullprocent.
Giver skivbrytningsmetoden en låg malmprocent, så
ger den å andra sidan en osedvanligt hög mullprocent.
Detta beror delvis på de omstörtningar, som malmen
blir föremål för och på dess transporterande genom
rull-schakt, men jag tror dock ej. att dessa störtningar hava
den avgörande betydelsen, utan andra orsaker mera
direkt att hänföra till metodens utförande bestämmer
av-mullningen. Vi ha då i första hand den, att en mycket
stor del av malmen löstages genom direkt ortdrivning,
vilket givetvis gör, att berget sönderskjutes mycket,
vidare skjutningen i en relativt låg och trång stross samt
i sista hand skjutningen i raset och den avnötning som
malmen blir utsatt för vid rörelsen i raset och vid
dragningen. Den i raset uppstående avmullningen tror jag
ej heller vara konstant, utan att den blir större allt
eftersom rastäcket ökar i djup och därigenom i tryck.
Genom detta ökade tryck blir för det första
fastlåsningarna i gluggarna och hängningarna i raset flera och
mera svårartade, vilket gör att skjutningar i raset måste
oftare tillgripas. Varje skjutning åstadkommer stark
avmullning. Vidare ligger det nära till hunds, att tro
att med stigande tjocklek på rastäcket och till följd
härav stegrat tryck, avnötningen vid rörelserna i raset
skall bliva större, vilket alltså skulle betyda en
fortgående stegring i mullprocenten. Belägg för dessa
åsikter tror jag mig även hava funnit i erfarenheterna från
ett par gruvor.
I fig. 4 se vi sålunda hurusom mullprocenten vid
gruva nr 1 under pall- resp. magasinsperioden höll sig
omkring 10 % och steg med en gång vid
skivbryt-ningens införande till ca. 16 %. Därefter har den
befunnit sig i en jämn och ständigt ökad stegring, för att
nu vara uppe i 31 %, m. a. o. mullprocenten har
fördubblats under loppet av 14 år.
I gruva nr 2, fig. 5, föreligger i stort sett samma
förlopp. Mullprocenten har från 6 % 1910 stigit till ca.
19 % 1920, men har därefter varit rätt konstant.
I detta sistnämnda fall har årskurvan ett mera
trappstegsformat förlopp, vilket kan bero på lokala orsaker.
Vidare vill jag påpeka, att denna mullkurva härleder
sig från blandberg från magasin och skivbrytning, där
kurvan a betecknar mängden berg från skivbrytning.
Det torde utan vidare vara klart, vilken inverkan på
malmens totalvärde en stigande mullprocent medför, och
att det här rör sig om verkligt finkrossad mull
framgår av fig. 7, som är siktkurvor å mullen från de förut
nämnda gruvorna. Vi se, att i ena fallet 55 och i andra
fallet 78 % av kornena äro under 0,5 mm, dvs. äro av
sådan storleksordning, att de åsamka besvär i
gaskanalerna i hyttorna samt äro svåra att sintra.
Gäller det exportmalmer, uppstår även en försämring
därigenom att en stor del av apatithalten går förlorad i
mullen. Sålunda håller mullen från gruva nr 1 endast
0.32 % P., medan styckemalmen håller ca. 0,80 %.
Oavsett dessa mera merkantila synpunkter betyder
givetvis en hög mullhalt ökade besvär och kostnader i
sovringsverk och minskat utbyte och torde sålunda här-
igenom en stor nackdel få tillskrivas
skivrasmeto-den.
4. Av här åberopade tvenne väsentliga nackdelar,
låg malmprocent och hög mullprocent, följer
automatiskt, att metoden drar med sig tvenne andra
konsekvenser, som man kan anföra till dess nackdel, nämligen en
med avseende på malmproduktionens storlek onödigt
dyrbar och effektiv uppfordringsanläggning och därtill
Fig. 7. Siktkurvor av mull från skivbrytning.
ett mera invecklat sovringsverk, -som med hänsyn till
malmens karaktär "in situ" skulle kunnat göras enklare
och med mindre kapacitet,
Därtill kommer att gråberg alltid åstadkommer mera
slitage, kraftåtgång etc. än motsvarande kvantitet malm,
på grund av sin i regel större hårdhet.
5. Då metoden ofelbart leder till ras av stora partier
såväl hängvägg som ofta även liggvägg, måste
ovanjords- och schaktanläggningarnas placerande ske med
stort förutseende och även där sådant förutseende
verkligen varit för handen kunna överraskningar under
brytningens fortgång uppkomma, beroende på opåräknade
släpper eller svaghetszoner i berget.
Tack vare detta kan man även tvingas att placera
schakt och andra anläggningar långt från fyndigheten
och till platser, som ur driftssynpunkt äro mindre
gynnsamma, ledande till fördyrade driftskostnader. Denna
olägenhet besitter visserligen de flesta andra moderna
metoder och ej ens igensättningsmetoderna äro i detta
fall säkra, Men rasmetoderna torde dock mest
utpräglat besitta denna nackdel, tack vare att raset praktiskt
taget ständigt är i rörelse och giver ett ringa stöd.
6. Materialåtgången är stor, framför allt
virkesåtgången kan bliva mycket betydande vid lösa och veka
malmer och endast en mycket ringa del av virket kan
återvinnas. Större delen sönderskjutes, måste forslas från
skivorna antingen genom rullschakten, där den kan
åstadkomma försvårad tappning och andra olägenheter
eller också forslas genom stegschakten, vilket kostar
arbete.
Virkesåtgången är beroende av bergets
hållfasthetsegenskaper och torde variera mellan 0,10—0,20 kbf per
ton berg och detta såväl som allt annat material, räls,
vagnar, rör etc. måste alltid bliva föremål för en
ofta ganska besvärlig och kostsam transport mellan
huvudnivån och skivorna. Denna transport fordrar
antingen en stor stab av folk för materialtransport eller
om det skall utföras av brytarna själva stör det dem i
deras arbete och drar ned effekten.
ÖfVJV/t NR 2
1UV/J NR t
KOFIN5TORLEK t MM
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
