Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4. 14 april 1928 - Om brikettering och sintring av slig, masugnsmull etc. i Tyskland, av civilingenjör Sven Lind
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
11 febr. 1928
BERGSVETENSKAP
31
är mycket enkel. Sintringen försiggår i 10 m3
järnkon-vertrar, försedda med silbotten, på vilken brännmaterial
utbredes och genom vilken luft inpressas. På
bränslelagret lägges råmaterialet, som skall sintras, uppblandat
med koksgrus (ca 13 %). Påfyllningen sker så
småningom, alltefter som sintringen fortskrider uppåt, Till slut
erhålles en stor sammanhängande sinterkaka, på omkring
20 ton, som uttippas, kyles med vatten och sönderslås
med släggor.
Metoden är nu av mindre intresse, framför allt därför
att sintern blir för mycket smält och för litet avsvavlad.
Kapaciteten på en konverter är låg, varför
driftskostnaderna äro höga. Fördelar äro ju litet platsbehov samt
låga anläggningskostnader. Metoden är företrädd vid
två tyska järnverk.
Sugsintring i Dwight-Lloydapparat.
Den metod, som slagit mest igenom är sugsintring i
Dwight-Lloydapparat. Detta därför att densamma
arbetar automatiskt, har stor kapacitet, varför kostnaden per
ton blir låg, samt därför att den ger en relativt god
sinter. Det finns två utföringsformer, den raka och den
runda typen, den senare mest använd för röstning av
bly och kopparmalmer, och även kallad von
Schlippen-bach-Sintermachine.
Principen är ju den, att sintringen utföres på till ett
gemensamt band förenade rostvagnar, som röra sig med
en hastighet av 0,5—1,8 m/min. Det med finkornig koks
blandade och något fuktade råmaterialet utbredes
automatiskt på rosten och passerar sedan omedelbart en
tändugn, där koksen antändes. Under den långsamma
rörelsen sintrar nu malmen ihop till en kaka, som, då
rostvagnarna tippa om vid banans ändpunkt, (vid raka
typen) går sönder i större och mindre stycken. Dessa
passera en rost för borttagning av det finkornigaste och
gå sedan vanligen direkt i järnvägs- eller andra vagnar.
Under de senare åren har speciellt den raka
Dwight-Lloydapparaten utvecklats avsevärt. Vad storleken be-
har man kunnat nedbringa avnötningen från 1,5 kg pr
ton sinter till 0,15 kg. Som tändmaterial har förut
använts olja eller tjära, men tar man nu istället vanligen
masugnsgas.
Fig. 9. Agglomeratets lossbrytande frän rostbanan.
Enligt dr Hartmann1 skulle driftskostnaderna vara ung.
1,34 Mk/ton vid en anläggning med fyra raka band och
13 000 ton kapacitet pr mån., men äro de naturligtvis
beroende av vad för slags material som sintras,
platsbetingelser etc.
Anläggningskostnaderna äro för en anläggning med
rak bana
för 10 m längd och 1 m bredd .......... 120 000 Mk
„ 25 „ „ „ 1 „ „ .......... 220 000 „
Den runda typen har på senare tid tilldragit sig ett
visst intresse, tack vare en del förbättringar, som anses
möjliggöra användning även för järnmalmsintring.
Framför allt gälla dessa förbättringar sinterns losstagande
Fig. 8. Dwight-Lioyd apparat, rak typ, under montering.
träffar, så har den ökats från den ursprungliga 6,6 m2
med 1 m bandbredd till ca 40 m2 med ca 2 m bandbredd.
Genom klassering av råmaterialet efter lämplig storlek
och lämplig kiselsyrehalt har produktionen också
uppdrivits avsevärt. Pr m2 sugyta erhålles 20—30 ton vid
en från 20 till 34 cm varierande skikthöj d. Såsom
skyddslager på rosten har förut använts kalksplitt, men tager
man nu vanligen finkornig sinter i stället (ca 5 %).
Såsom rost användes förutom gjutjärnsplattor med hål
av olika utseende även smidesjärnstänger. Härigenom
Fig. 10. Dwight-Lloyd-apparat, rund typ.
från banan. Den nyttiga sugytan vid denna typ är tre
gånger så stor som vid den raka, varför ju vikten pr m2
sugyta blir betydligt mindre.
Anläggningskostnaden är för en rund bana med
3i/2 m diam. och 1 m bredd ........ ca 80 000 kr.
8 m „ „ 1Vi„ „ ........ „ 150 000 „
Firman Lurgi har tills dato byggt ej mindre än ca 65
i Berichte der Fachausschüsse des Vereins deutscher
Eisenhüttenleute Hoehofenausschuss. Bericht nr 72.
’ v _
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
