Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 11. 10 nov. 1928 - Ett bidrag till Chanceprocessens teori, av förste byråingenjör Harald Carlborg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
86
TEKNISK TIDSKRIFT
11 febr. 1928
2000
Volymvikt , S.
Fig. 5.
Beträffande v0, som ju är beroende av och växer med
det suspenderade mineralets såväl diameter som
specifika vikt, så bör det vara stort, dock blir vinsten av en
viss ökning allt mindre, när vjv växer, såsom framgår
av fig. 6.
Fig. 7 avser att visa olikheten i hydrodynamiskt
hänseende hos suspensioner av samma volymvikt, men med
suspenderade mineralkorn av olika specifik vikt, Sp,
nämligen kvarts, magnetit och blyglans. Beräkningen
är genomförd för en volymvikt av 1 750. Resultatet är,
att S’ vid ökat v0v avtager hastigare ju lägre nämnda
specifika vikt är, vadan tydligen ett så specifikt lätt
ämne bör väljas, som är förenligt med strävandet att
uppnå erforderlig verklig volymvikt S.
Veterligen finnas inga ingående undersökningar
publicerade över huru processen, i fråsra om nyss behandlade
detaljer, fungerar i praktiken, och även beskrivningarna
över utförda anläggningar äro delvis ofullständiga.
Såsom säkert torde emellertid kunna antagas, att de
anspråk, som ibland bruka framställas på att separationen
är oberoende av rågodsets kornstorlek, måste modifieras
i enlighet med vad ovanstående teoretiska utredning
visar. Richards-Locke-Bray upperiva1, att antracit kan
anrikas ned till en kornstorlek av 30 mesh (ca. 0.6 mm).
Tydligen har det dock visat sia: mindre fördelaktigt
att a:å ned till så små storlekar. Vid Natalie i
Pennsylvania behandlas antracit i en Chanceanlä^gning, varvid
allt material, som är finare än 1.6 mm (Vio") och
grövre än 112.7 mm (47/is")i först frånskilias.2 I regel
synes blott kol över 4.8 mm C/w") behandlas och man
tyckes anse. att mindre storlekar bäst anrikas efter
någon annan metod.3
Vid St. Olair. Pennsylvania, anrikas antracit, som först
uppdelats i följande klasser: 1.6—19.1 mm. 1.6 à 2.4—63,5
mm och 19.1—87.3 mm. vilka behandlas var för sig på
olika apparater. Mellanklassen utaröres av delvis krossat
avfall från de andra klassernas anrikning.1 Vid
anrikning: av bituminösa stenkol vid Mt Union. Pennsylvania,
sker anrikningen på de två klasserna 9.5—25.4 mm och
25.4—114.3 mm. Material under 9.5 mm anrikas alls
icke.5 Det angives visserligen i det senare fallet, att
klassering-en före separeringen sker av andra orsaker än
för att underlätta den senare. Enär minimidiametern är
rätt stor. kan påståendet kanske också vara riktigt vid
denna anläggning. men kvar står dock det faktum, att
det ofta befunnits fördelaktigt för processens Tiktiga
i a. a., s. 517.
- The Mining Congress Journal, 1927, s. 205.
3 The Mining Congress Journal, 1927, s. 415.
•1 The Mining Congress Journal, 1927, s. 206.
5 The Mining Congress Journal, 1927, s. 213.
0.4 0.6
»o/»
Fig. 6.
Fig. 7.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>