Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1. 7 jan. 1928 - Undersökningar över växelströmsdistribution vid Stockholms elektricitetsverk, av byråingenjör E. Eriksson - Förbrukningsspänningar vid växelström, av statsinspektör R. Holmer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
14
TEKNISK TIDSKRIFT
4 FEBR. 1928
matorerna. Dessutom böra transformatorbrytarna lösa
ut vid överhettning av transformatorerna.
Kostnadsberäkningarna visa, att denna reservhållning
i kablar och transformatorer icke blir ekonomiskt
betungande, då det gäller den tättbebyggda egentliga
staden utan torde här vara väl värd sitt pris. Det möter
tydligen varken tekniska eller ekonomiska hinder att
anordna själva distributionsorganen för en driftsäkerhet,
som fyller alla rimliga anspråk. Emellertid blir
växelströmssystemets driftsäkerhet först och sist beroende av
energialstringen eller den primära energitillförseln och
att ordna denna i och för en motsvarande driftsäkerhet
är den svåra punkten, i synnerhet med hänsyn till att
energiförsörjning här i landet är baserad på överförd
vattenkraft. Förhållandena äro därvidlag gynnsammare
för de utländska städer, som alstra energi i lokal
ångkraft. Där kan t. e. varje maskinaggregat behandlas som
en självständig kraftkälla och den principiella fordran,
att en kraftkälla skall kunna koppla från utan att
driften störes, blir jämförelsevis lätt att uppfylla. En
vattenkraftsöverföring däremot representerar ju vanligen en
kraftkälla av sådan storlek, att det möter stora
svårigheter att momentant kasta över dess belastning på de
andra kraftkällor, som event. finnas. Utan att närmare
ingå på ordnandet av denna fråga kan här framhållas
följande sorn led i strävandet att anpassa
energi-alstringen för direkt växelströmsdistribution:
1. Hopkoppling av de olika strömkällorna genom
drosselspolar, varigenom störningar och
kortslutnings-strömmar begränsas. Drosselspolens egenskap att utan
nämnvärt spänningsfall genomsläppa den normala
effektströmmen gör densamma synnerligen värdefull i
ett större distributionssystem med hög effektfaktor.
2. Konstruktion av kraftmaskinerna, dvs. vatten- och
ångturbiner jämte generatorer för stor
överbelastningsförmåga.
FÖRBRUKNINGSSPÄNNINGAR VID VÄXELSTRÖM.
Av statsinspektör R. HOLMER.
Att växelström medför fara för människor och djur,
även vid låg spänning, är väl bekant, men tyvärr icke
på långt när tillräckligt inpräntat hos den stora
allmänheten. Att faran inom lågspänningsområdet i hög grad
beror av spänningens storlek är också väl känt.
Erfarenheten och olycksfallsstatistiken lämna uttömmande
bevis härför. Den moderna anläggningstekniken och
den stigande upplysningen hos den nutida medborgaren
innebära goda medel till skydd mot faran, dock långt
ifrån fullständiga eller tillräckliga. Det är under dessa
Elektriska o/yc/ofo//
I306-1326 (ryt, /S27>
□ Överg. s/rodor /5B3 (7oJ
19 JnmUdiM W (5J
B Dödsfall (3fJ
Summa 2/33 (/09J
OJycks fall pr k rar fa!
- 07 ca os /o
/é /7 13 zo 2/ ss s3 st ss 26 27
Fig. 1. De elektriska olycksfallen 1906—17 nov. 1927, ordnade efter påföljd (överg. skador, invaliditet,
dödsfall). Diagrammet till höger visar, att årets tredje kvartal i regel medför de flesta olycksfallen och
att ytterligare fall äro att vänta under 1927.
förhållanden tydligt, att den som skall planera en
anläggning för växelström och välja förbrukningsspänning
måste taga hänsyn icke blott till kostnads- utan också
till säkerhetssynpunkten. Att så också i verkligheten
sker på omdömesgillt håll, framgår av de svenska
elektricitetsverkens utvecklingshistoria på senare år och bl. a.
av den nyss framlagda undersökningen beträffande
Stockholms elektricitetsverks framtid.
I vissa fall peka kostnads- och säkerhetssynpunkterna
åt samma håll, och valet av spänning är då lätt. Man
väljer den lägre spänningen därför att den medför mindre
fara. I andra fall gå synpunkterna i sär, och valet blir
svårare. Att uttala en allmän regel för dylika fall är
omöjligt. Varje uppgift måste lösas för sig. Men det
må understrykas, att man icke bör göra som emellanåt
sker på mera avlägsna — och för övrigt även mindre
avlägsna — håll, nämligen att hänsyn endast tas till
anläggningskostnaden för ledningsnätet med tillbehör.
Utgångspunkten bör givetvis vara abonnentens
årskostnad, vilken sammanhänger dels med
distributionskostnaderna och
energipriset, dels med årskostnaden för
abonnentens egen anläggning,
förbrukningsapparaternas ekonomi
och lämplighet vid olika
spänningar och osv. Jämförelsen
försvåras därav, att de fördelar man
vill vinna, nämligen säkerhet och
billigt pris, icke äro
kommensu-rabla och att anläggningstekniken
utvecklas hastigt, medan våra
installationsföreskrifter som bekant
i huvudsak hänföra sig till gångna
tiders förhållanden.
Det kan vara av intresse att med
några siffror ur
olycksfallsstatistiken belysa det ovan antydda
sammanhanget mellan fara och
förbrukningsspänning och undersöka
utsikterna att småningom öka
säkerheten och förebygga
olycksfallen.
Fig. 1 är en sammanställning av
samtliga kända elektriska olycksfall under åren 1906—
1926. Till en början voro uppgifterna rätt ofullständiga.
Genom nya bestämmelser av 1916—17 utsträcktes
anmälningsplikten till nya grupper av arbetsgivare och till
lindrigare fall. F. n. anmälas alla fall med mera än 3
dagars läktid, som träffa anställda personer under arbete i
industri, hantverk, gruvdrift, jordbruk, vid
kommunikationer, i hushåll osv. Uppgifterna samlas hos
Riksförsäkringsanstalten. På denna väg meddelas däremot icke de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
