Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2. 4 febr. 1928 - Några data om växelströmsdistribution vid amerikanska elektricitetsverk, av civilingenjör J. Körner - Elektrotekniken, en återblick och några framtidsfunderingar, av professor Arvid Lindström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
80
TEKNISK TIDSKRIFT
4 febr. 1928
stateras, att 3-fas 4-ledningssystem med jordad nolla är
den mest populära lösningen. Dess nyssnämnda
olägenheter äro lättast överkomliga. 115 eller 120 volts lampor
kunna användas. Den lägre motorspänningen är oftast
av mindre betydelse i betraktande av att de flesta
motorer äro överdimensionerade för behovet. I enstaka fall
kan dock lokal spänningshöjning genom booster vara
befogad.
Skyddsanordningar.
På skyddsanordningar vid växelströmsdistribution
ställas ganska betydande fordringar. Av yttersta vikt
är, att en felaktig transformator resp. matarkabel kan
automatiskt avkopplas från nätet utan störning av
angränsande sektioner. Yid radialsystem ligga
förhållandena enklast till. De mer sammansatta systemen, som
motiverats av krav på bättre reservmöjligheter och
större driftsäkerhet, ställa större fordringar på
automaterna, om detta syfte skall kunna uppnås.
Användning av primära och sekundära säkringar å
transformatorerna är icke helt tillfredsställande på grund av
säkringarnas mindre känslighet och saknad av
tids-inställning-. Speciella automater för dylika behov hava
utvecklats av de ledande firmorna, vilka göra god tjänst.
En dylik automat, särskilt omnämnd, har förts i
marknaden av Westinghouse. Den består av en luftbrytare
å transformatorns sekundärsida, som dirigeras av ett
bakströmsrelä av en känslighet, motsvarande
transformatorns magnetiseringsström. Detta relä skall utföra
följande funktioner:
a) om sekundärnätet är spänningslöst, skall relät
inkoppla transformatorn, så snart denna har primär
spänning;
b) om sekundärnätet står under spänning, skall under
enahanda förutsättning relät inkoppla transformatorns
sekundärsida till nätet, om dess spänning är 0,5 voit
eller mer högre än nätspänningen och i fas med denna,
men icke, om transformatorspänningen är lika med eller
lägre än nätspänningen;
c) om transformatorn är inkopplad till nätet under
spänning, skall relät förhindra urkoppling intill dess
strömriktningen omkastas. Sådan urkoppling skall ske
vid en induktionsfri bakström på 0,25—1,5 amp., beroende
på transformatorns effekt, eller vid en induktiv
bakström, motsvarande transformatorns
magnetiseringsström;
d) i händelse av kortslutning i transformator eller
primärkabel skall relät öppna brytaren inom 0,2 sek. för
att ernå önskvärd selektivitet vis-à-vis understationens
maximireläer.
För ringsystem användas särskilda utlösningskretsar,
förbindande angränsande primärströmbrytare för tvenne
successiva transformatorer.
Transformatorer.
Transformatorer för blockdistribution användas
vanligen i enheter från 25 upp till 200 kVA, understundom
även större. Ehuru meningarna i vissa avseenden äro
delade ifråga om önskvärd reaktans i dylika
transformatorer, synes majoriteten förorda hög sådan, av
storleksordningen 10 %. Några verk använda
tillsatsreak-tanser. Don högre reaktansen gör
belastningsfördelningen å de olika transformatorerna mindre ömtålig och
erbjuder vissa fördelar vid brytning av fel men ökar
givetvis spänningsvariationerna vid motorers inkoppling.
Yttre reaktanser utföras i regel med järnkärna, och
reak-tansens storlek varierar mellan 3 och 6 %.
Spänning. Någon vidare enhetlighet synes ej vara för
handen. Yid äldre anläggningar förekommer 2 000—
4 500 voit, för större nät i ett flertal fall 12 000—13 200
voit. I några nyare fall har använts 27 000 voit för mera
betydande nät (Brooklyn). Vid denna jämförelsevis
höga spänning erhåller distributionsnätets utformning en
annan karaktär.
Speciella motiv för växelström.
Med i U. S. A. företrädesvis använda likströmsspänning
av 230 voit är en övergång till växelström på rent
ekonomiska motiv i allmänhet svagt grundad. Ofta
kombineras systemomläggningar med ombyggnader i bestående
kraftstationer i syfte att ernå förbättrad
produktionsekonomi. Ett exempel härpå är Chicago, där bestående
stora 25-periodsgeneratorer successivt utbytas mot
moderna större maskiner för 60 per. med väsentligt
förbättrad ångekonomi. Framtidsmålet är
ettenhetligt60-periods-system på 12 000 volts spänning. I stället för samtidig
ombyggnad av understationerna, vilket skulle betinga
betydande kostnader, omläggas ytterdistrikten till
växelström, vilket givetvis för verket ställer sig billigare,
förutsatt ej distributionen omfattar motorer i större
utsträckning, vilkas utbyte måste ersättas. Den framtida
likströmsdistributionen skall i enlighet härmed
begränsas till ett område omkring hälften av det nuvarande.1
Det är således kraftverksekonomien i förening med
önskvärdheten av besparingar i samband med nödvändiga
ombyggnader, som här utgöra det verkliga ekonomiska
motivet för övergången, samtidigt som denna gjorts
tekniskt möjlig genom det högre periodtalet och de
konstruktiva framstegen med avseende på reglerbara
växelströmsmotorer, omformare och likriktare.
i Se Teknisk tidskrift Elektroteknik 1925, sid. 181.
ELEKTROTEKNIKEN, EN ÅTERBLICK OCH NÅGRA
FRAMTIDSFUNDERINGAR.
Av professor ARVID LINDSTRÖM.
(Forts. fr. sid. 4.)
Den egentliga elektromaskintekniken kan räknas från
det år, 1867, då den dynamoelektriska principen först
uttalades och började tillämpas, ungefär samtidigt av
Siemens och Wheatstone. Enligt denna princip matar
den elektriska generatorn själv sina magneter, som
således äro elektromagneter. Alltsedan Faraday 1831
upptäckt, att i en ledningstråd, som flyttades framför en
magnetpol så, att den skars av ’:kraftlinjerna:’ från
denna, alstrades en elektromotorisk kraft och en ström,
om ledaren bildade en sluten bana, byggdes s. k.
mag-netelektriska maskiner, antingen för växelström eller
med tillhjälp av en kommutator ett slags likström. I
dessa maskiner roterade antingen spolarna framför de
stillastående magnetpolerna eller tvärtom. Först 20 år
efter började i stället för permanenta magneter elektro-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
