Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2. 4 febr. 1928 - Några data om växelströmsdistribution vid amerikanska elektricitetsverk, av civilingenjör J. Körner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4 febr. 1928
ELEKTROTEKNIK
29
skulle motiveras inom särskilt hårt belastade områden,
kräver emellertid omfattande sektioneringsanordningar
för automatisk avkoppling av fel, och det framgår ej av
tillgängliga uppgifter, huruvida det fått någon vidare
praktisk användning.
Sekundärsystem.
Det främsta viktiga spörsmålet är här kombinationen
av ljus- och kraftdistribution. Självfallet ställer sig den
S TATION
Fig. 4. Primärt nätsystem.
kombinerade distributionen billigare än separata nät,
såväl med avseende på kablar som transformatorer.
Häremot står olägenheten av motorbelastningens inverkan på
spänningsregleringen, vilken med hänsyn till belysningen
kräver strängare kontroll över anslutningarna.
Spörsmålet om den maximalt lämpliga motoreffektens
samband med spänningsvariationers amplitud och
snabbhet, transformatorers storlek och reaktans,
anslutningslinjers längd m. m. har underkastats närmare utredning
av ett flertal experter. Med den i U. S. A. omfattande
användningen av kortslutna motorer äro hithörande
problem av särskilt intresse (se t. e. Kehoe, Journal A. I.
E. E. 1925). Enligt Kehoe’s undersökningar ligga de vid
hastiga fluktuationer maximalt tolerabla
spänningsändringarna mellan 1,7 och 5 %, medan vid långsamma
fluktuationer kan tillåtas från 3,5 till c:a 15 %. Dessa
gränser synas dock väl så liberala och torde knappast
möjligheterna ökas självfallet härigenom, ehuru en del
nya problem tillstöta i samband med skyddsanordningar
ni. m., varom närmare längre fram.
Det principiellt enklaste systemet är trefas med jordad
nolla, motorer på ytterpolerna. Det medgiver
belastningens fördelning på samtliga faser samt användning
av normala trefastransformatorer. Till dess nackdelar
— för amerikanska anläggningar — räknas svårigheten
med motor- och belysningsspänningarnas inbördes
anpassning. I regel har tidigare praktiserats 115 volts
belysnings- och 230 volts motorspänning. Om
belysningen bibehålles vid 115—120 voit, blir emellertid här
motorspänningen 199—208 voit, vilket kräver
special-lindade motorer eller en nedsättning av
överbelastningsförmågan. Den högre spänningen 208 voit är i detta
avseende mindre menlig, men ger i stället en större
avvikelse från standard å belysningsnätet.
En annan lösning representeras av fig. 5. Här
anordnas belysningen ensidigt på en fas av ett triangelkopplat
system mellan fasens ändpunkter och jordförbundna
mittpunkt. Systemet ger det normala förhållandet mellan
spänningarna men i utbyte den betydande olägenheten
av obalanserade spänningar, snedbelastningar, olika
spänningar mot jord samt ev. olika ledaresektioner. I
viss grad kunna dessa olägenheter motverkas genom
nätets uppdelning på sektioner, matade från olika faser.
Snedbelastningen å distributionstransformatorerna
kvarstår dock och de olika sektionerna kunna ej direkt
förenas på grund av den osymmetriska jordförbindningen.
Med hjälp av särskilda transformatorer eller en av D. K.
Blake angiven anordning, benämnd "translator", kunna
dock sektionerna sättas i förbindelse med varandra.
"Translatorn" är en sparkopplingskombination av
speciell art, som erbjuder visst intresse, ehuru den ej torde
fått någon vidare användning.
Det beskrivna systemet erbjuder den fördel, att såväl
lampor som motorer kunna bibehållas fullt normala.
En tredje lösning visas i fig. 6. Den kännetecknas av
stiärnkopplade transformatorer med jordad nollpunkt,
som det först nämnda, men med uttag för halva
spänningen å varje ben. Olägenheterna vid detta system
framgå utan vidare: ej mindre än 7 st. ledare samt
komplikationer vid transformatorerna. Ett liknande system
kan förverkligas med användning av deltakopplade
transformatorer, med en spets i spänningstriangeln
jordförbunden. Antalet ledningar blir dock ej mindre än 6,
Fig. 5. Sekundär triangelkoppling med
ena fasens mittpunkt jordad.
Fig. 6. Sekundär stjärnkoppling
separatuttag för belysning.
Fig. 7. Sekundär tvåfaskoppling.
accepteras här. C. E. WilliaiMS har gått strängare fram
cch stannat för c:a 1—2 % maximal spänningsändring
vid hastiga fluktuationer. Båda undersökningarna
hänföra sig till 120 volts system. Tydligt spelar den
individuella uppfattningen i denna fråga en stor roll.
Ett annat viktigt spörsmål är sekundärkretsarnas
sammankoppling. Yid äldre växelströmsdistribution
praktiserades i regel skilda sekundärsystem för varje
transformator; tendensen går emellertid mot
sammankoppling, varigenom bildas verkliga sekundärnät. Reserv-
vartill kommer olägenheten av fasernas obalans mot
jord. Intetdera av dessa system är därför särdeles
lämpligt.
Ett special system, tvåfas, med 5 ledningar (fig. 7), har
kommit till användning i Philadelphia och New York
(Bronx). Det är tydligen fullt balanserat och möjliggör
användning av standard spänningar och materiel, men
nödvändiggör vid trefasdistribution Scottkopplade
transformatorer.
Som sammanfattning av situationen torde kunna kon-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
