- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1928. Elektroteknik /
103

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6. 2 juni 1928 - Selektortelefon för lokalt anrop, av byrådirektör Ivar Billing

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

2 juni 1928

E LEKTROTEKNIK

103

SELEKTORTELEFON FÖR LOKALT ANROP.

Av byrådirektör IVAR BILLING.

Uti en under år 1923 i denna tidskrift publicerad
artikel har lämnats en ingående beskrivning över det vid
Statens järnvägar i Sverige och på andra håll, särskilt
i Amerika och Belgien, i stor utsträckning tillämpade
systemet av Standard Electric Co., förut Western Electric
Co, New York, växelströmsselektorer för selektivt
anrop från ett centralställe. Som därvid närmare angivits,
är det utmärkande för ett dylikt väljaresystem, att man
å en dubbeltrådig ledning med ett flertal stationer kan
snabbt anropa vilken station som helst, utan att övriga
stationer höra eller störas av anropet. Dessa egenskaper
hos väljaresystemet göra detsamma särskilt lämpligt för
järnvägstjänsten, vilken som bekant fordrar, att nödiga
tjänstemeddelanden kunna utan tidsförlust och med
fullt betryggande säkerhet på betydande avstånd
utväxlas direkt mellan de för järnvägstjänsten ansvariga, och
utan förmedling av dyrbart utbildad telegrafpersonal.

Detta system användes fortfarande vid Statens
järnvägar och har i Sverige sedan år 1923 utvecklats
betydligt, så att i stället för då befintliga 3 500 km ledningar
med 440 med selektorer utrustade linjestationer, vid
ingången av år 1928 funnos vid Statens järnvägar i bruk
6 150 km ledningar med 730 selektorer. Under samma
tid har selektortelefon även fått något ökad användning
vid enskilda järnvägar i Sverige. Förutom de i
föregående artikel nämnda banorna, nämligen
Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolags tunnelbana i Kiruna med 3 km
ledning och 10 selektorer och Stockholm—Roslagens
järnvägar, vars 55 km långa linje Stockholm—Rimbo har
18 selektorer, hava sedermera tillkommit Västergötland
—Göteborgs järnväg med den 130 km långa linjen
Göteborg—Skara med 33 selektorer och under år 1927 av
Trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösunds järnvägar
sträckan Eskilstuna—Oxelösund, 103 km ledning med 32
selektorer. Vid enskilda banor i Sverige finnas sålunda
f. n. sammanlagt 291 km ledning med 93 selektorer i
bruk.

Den sistnämnda av dessa selektortelefonlinjer,
Eskilstuna—Oxelösund, är ej såsom övriga sådana linjer i
landet anordnad för centralt anrop utan i stället för
lokalt anrop [s. k. "intercalling system"). Då det nu är
första gången sistnämnda system kommit till användning
i Sverige, och då därjämte samma system, som i
förutnämnda artikel av 1923 beskrevs blott i all korthet,
numera utvecklats för att motsvara kraven på
störningsfrihet från elektriska kraftledningar, elektrisk
järnvägsdrift m. m., samt nya apparatkonstruktioner
framkommit, torde en närmare beskrivning av det sålunda
till-lämpade systemet kunna anses få vara av mera allmänt
intresse.

Detta "intercall"-system för lokalt anrop eller
lokal-väljaresystemet karakteriseras därav, att en var station
å den gemensamma telefonledningen kan själv direkt
anropa vilken annan station som helst på selektivt sätt,
dvs. så att signal går fram endast till avsedd station men
ej till alla de andra till ledningen anslutna stationerna.
Man är således ej beroende av passning vid ett
centralställe för anropens verkställande, såsom är fallet vid
central-väljaresystemet, sådant det användes vid Statens
järnvägar.

Varje anrop sker, utan anlitande av induktor, medelst
på linjen pulserande likström från ett batteri,
torrelement eller ackumulator, som kan placeras var som helst,
men lämpligast ungefär mitt på linjen. Vid anrop sker

lokalt å alla stationer en växlande urladdning och
uppladdning av kondensatorer därstädes. Dessa
laddnings-och urladdningsströmmar, som hava omväxlande
riktning och således äro av likströmmen på linjen lokalt
alstrade växelströmmar, påverka växelströmselektorerna
på här nedan närmare angivet sätt, liksom i förra
artikeln beskrivits, då fråga var om systemet för centralt
anrop, så att blott på avsedd station frammatas
selek-torn, som är inställd på signalen ifråga, till ringställning
ocli klockan på platsen påverkas av därvarande lokala
batteri (3 torrelement).

Vidare må särskilt framhållas, att det nu till
användning komna lokal-väljaresystemet skiljer sig från det i
den förra artikeln beskrivna systemet för lokalt anrop i
ett mycket betydelsefullt avseende. Det nya systemet
är nämligen fullständigt isolerat från jord, under det att
det äldre systemet ständigt var jordat å batteristationen
och därjämte blev jordförbundet på annan station, då
denna verkställde anrop. Detta förhållande med
isolering från jord vid det nya systemet är av stor vikt för
undvikande av störningar från elektriska kraftledningar
och särskilt från elektrisk järnvägsdrift.

Beskrivning av selektortelefonanläggning för lokalt anrop
utan jordförbindning.

En sådan anläggning består av en dubbeltrådig, helst
kopparledning, å vilken alla telefonställena äro
inkopplade parallellt. För det selektiva anropet finnas:

en batterimatningsapparat, som kan placeras var som
helst å linjen, dock lämpligast vid mitten av densamma,
för att begränsa spänningen å tillhörande linjebatteri,
och

Unjestationsapparaterna, å varje station bestående av
en bordstelefonapparat (även väggapparater kunna
användas) med inbyggd, ställbar selektornyckel, för
avgivande av anrop, och ett å vägg placerat selektorskåp
med selektor, för mottagning av anrop, samt en
kopplingsplint och klock- och mikrofonbatteri.

Dessutom användes, där så finnes behövligt, såsom å
linjen Eskilstuna—Oxelösund, en specialnyckel, för
utsändande av "allmän signal" och "tidsignal".

Batterimatningsapparaten består av i ett polerat skåp
monterade anordningar, som ha till uppgift att på
lämpligt sätt reglera strömstyrkan från linjebatteriet vid
sig-nalgivningen. Sålunda finnas i denna apparat: två
ballastlampor, vilkas karakteristik är avpassad för lämplig
begränsning av signalströmmens styrka, kondensatorer
kopplade i parallell med ett ohmskt och ett induktivt
motstånd, för att reducera gnistbildningen vid
selektor-nycklarna och för att ge strömkurvan lämplig form, och
en telefontransformator, vars lindningar äro lika
fördelade och anslutna till telefonledningen, för att få en
hög impedans mellan trådarna för talströmmen, samt
tre två-poliga frånskiljare, av vilka två äro avsedda för
anslutning av linjen i var sin riktning och den tredje
för anslutning av linjebatteriet. Denna apparat, vars
koppling närmare framgår av omstående schema (fig. 1),
innehåller således inga delar, som vid signalgivningen
äro förliga, och något slitage förekommer därför icke.
Tillsyn av denna apparat blir således helt obetydlig och
kan i regel anses bestå endast av kontroll av batteriets
spänning, förutom det högst sällan förekommande
utbytet av ballastlampor.

Linjebatteriet utgöres av ackumulatorer eller torr-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 15:23:48 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1928e/0107.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free