Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6. 2 juni 1928 - Selektortelefon för lokalt anrop, av byrådirektör Ivar Billing - Den elektriska bakugnens senaste utveckling, av civilingenjör Otto Stålhane
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
108
TEKNISK TIDSKRIFT
4 FEBR. 1928
sparing av passningspersonal, som vinnes genom det
centrala anropets bortfallande. Där en person ej av
andra skäl, såsom för passning av ett lokalt, manuellt
telefonväxelsystem, erfordras på centralstället, medför
det här beskrivna systemet således alltid fördelen av att
personal, som eljest erfordras för passning av ett endast
för selektortelefon avsett centralställe, helt inbesparas,
på samma gång som avsevärd tidsvinst nås genom direkt
lokalt anrop.
Det här beskrivna, isolerade selektorsystemet för
lokalt anrop direkt från en station till vilken som helst
annan station synes därför med stor fördel böra komma
till utvidgad användning, icke blott för flere järnvägar,
som genom införandet därav bli i stånd att helt övergå
till telefon i stället för telegraf och därigenom göra
avsevärda besparingar för telegrafkunnig personal m. m.,
utan även vid kanalanläggningar, bilruter, gruvfält och
sågverk m. fi. trafik- och industriföretag, som för
förbindelsen mellan ett flertal vitt skilda platser och
expeditioner m. m. ha behov av direkta och tidbesparande
telefonförbindelser. men önska inbespara kostnaderna för en
telefonväxel eller ett annat centralt anropsställe med
passningspersonal.
Den nya typen bordstelefonapparater för lokalt anrop
har första gången kommit till användning vid här ovan
beskrivna anläggning vid Trafikaktiebolaget
Grängesberg—Oxelösunds järnvägar. Alla apparaterna äro
tillverkade vid Bell Telephone Manufacturing
0 o., Soc. Anon., Antwerpen, med undantag för själva
selektorerna, som äro från Western Electric Co.,
New York.
Till sist torde det vara av intresse att här med några
uppgifter antyda selektorsystemets fortsatta utveckling
1 Europa. Utöver det ovan angivna beträffande
användningen vid svenska järnvägar, kan således meddelas, att
systemet fått stor spridning i England och Holland samt
i följande övriga länder:
I Norge finnas f. n. centralväljaresystem å linjerna
Oslo—Ski, Oslo—Drammen och Narvik—Riksgränsen,
sammanlagt c:a 125 km och 56 selektorer;
i Danmark finnes lokalväljaresystem å linjerna
Köpenhamn—Roskilde och Ringsted—Hæstved, tillsammans
c:a 70 km, 16 selektorer;
i Belgien är centralväljare-(dispatching-)systemet
infört i mycket stor utsträckning och med stor ekonomisk
vinst. Några data för de sista åren finnas ej
tillgängliga, men redan 1924 var systemet infört på över 500
km dubbelspåriga linjer och projekt förelågo då för
ytterligare omkring 300 km bana;
i Frankrike finnas såväl central- som
lokalväljare-systemen införda på flere av de största järnvägarna,
såsom Paris—Lyon—Mediterranée, Chemin de fer de 1’Est,
Ch. de fer de 1’Etat, Ch. d. f. de Midi, Paris—Orléans m. fi.
Sammanlagt torde finnas mer än 2 600 selektorer i bruk;
i Spanien är selektorsystemet infört eller under
införande på flere av de mest betydande linjerna, såväl
vid Madrid—Zaragoza—Alicante som Norte och
Catalane-järnvägarna. Sammanlagt c:a 225 selektorer;
i Portugal har det isolerade lokalväljaresystemet
delvis införts, hittills 26 linjestationer;
i Italien finnas vid stats järnvägarna och vissa privata
banor införda såväl central- som lokal väljaresystem en,
de senare såväl med jordförbindning som isolerat.
Enligt tillgängliga uppgifter finnas således sammanlagt mer
än 1 300 km banor försedda med över 300 selektorer.
Därav ha statsjärnvägarna omkring 760 km banlinjer
med 65 selektorer enligt det jordade och c:a 100
selektorer enligt det isolerade lokalväljaresystemet;
i Rumänien användes central välj are-(dispatching-)
systemet på sammanlagt omkr. 600 km banor med 72
selektorer; och
i Tjeckoslovakien finnas enligt sistnämnda system
omkring 200 km banor med 60 selektorer och ytterligare
flera linjer äro föreslagna komma till stånd.
DEN ELEKTRISKA BAKUGNENS SENASTE UTVECKLING.1
Av civilingenjör OTTO STÅLHANE.
Redan på ett tidigt skede av elektrovärmeteknikens
utveckling började man använda elektriciteten som
värmekälla även i bakugnar, för vilka den av många
skäl visade sig synnerligen lämplig. Man anade
emellertid icke då, vilken stor betydelse den elektriska
bakugnen skulle komma att få. Visserligen är denna
betydelse i dag ännu icke alltför överväldigande, men den
elektriska bakugnen har dock redan nått en sådan
teknisk fulländning, att den kunnat väl hävda sin ställning
bland de olika ugnssystemen, och man behöver icke
tvivla på att den kommer att erövra en viktig position
redan inom de närmaste åren, ej endast inom
bageriindustrien utan även inom hemmen. Jag skall
emellertid ej närmare ingå på skälen för denna uppfattning,
som ju komma att beröras av en senare talare, utan hålla
mig till den elektriska bakugnens senaste tekniska
utveckling, särskilt vad angår industriugnarna.
För att börja med knäckebrödsugnarna hade jag
tillfälle att för något år sedan på denna lokal redogöra för
i Vid teknologföreningens elektroteknikavdelnings
sammanträde den 27 april, till vilket svenska elektricitetsverksföreningens
medlemmar inbjudits, hölls en serie föredrag berörande elektriska
bakugnar, vilka här återgivas i den ordning de presenterades vid
sammanträdet,
deras hastiga frammarsch, varför jag skall fatta mig
mycket kort om den första utvecklingen.
Sedan den första elektriska knäckebrödsugnen
byggdes år 1921, följdes den snart av flera, . Utseendet
av den första ugnen visas å fig. 1. Sedermera
tillbyggdes ytterligare en ugn som synes bortom den
första. Ugnen är en 8 meter lång kanalugn, genom
vilken en 1,5 meter bred matta av järntrådduk
långsamt föres fram. Degkakorna påmatas i ena ändan av
ugnen och utkomma färdiggräddade i den andra. Vid
en effektåtgång av 100 kW producerar ugnen c:a 100
kg knäckebröd per timme, beroende på brödsorten.
Denna ugn var i övrigt anordnad i huvudsak som de
dittills använda, eldade kanalugnarna. Så t. e.
avleddes den från kakorna avgående vattenångan, den s. k.
kvalmen, genom rörledningar till skorstenen, under det
att man för den efterföljande torkningen av de
gräddade kakorna använde extra bränsle. Denna
oekonomiska anordning, som tillkom på grund av bagarens
försäkran att det måste ordnas så, läto vi inte förleda oss
att upprepa på några fler ställen. Redan vid nästa
anläggning, fig. 2, tillgodogjordes kvalmen för alstrande
av den varma luft, som erfordrades för torkugnen. Och
där blev ändå värme över att uppvärma jäsrummen och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
