Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7. 7 juli 1928 - Sveriges internationella telefonförbindelser, av civilingenjör Sven Nordström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TekniskTidskrift argr
UTGIVEN AV SVENSKA TEKNOLOGFÖRENINGEN
ELEKTROTEKNIK 7
Redaktör: JULIUS KÖRNER
INNEHALL: Sveriges internationella telefonförbindelser, av civilingenjör Sven Nordström. — Några satser om
av-stämda elektriska strömkretsar, tillämpade på ett problem rörande Petersenspolar, av R. Lundholm. — Fjärde nordiska
elektroteknikermötet i Hälsingfors 1929. — Fördelningen av elektricitetsverkens fasta kostnader pr kW på olika
abonnentgrupper, av Hugo E. Eisenmenger, New York, — Föreningsmeddelanden.
SVERIGES INTERNATIONELLA TELEFONFÖRBINDELSER.1
Av civilingenjör SVEN NORDSTRÖM.
Långdistanstelefonien har just under de allra sista åren
gjort sådana framsteg, att ur rent teknisk synpunkt
intet skulle hindra telefonförbindelse mellan två orter
vilka som helst på jordklotet. För att överbrygga
oceanerna måste man dock ännu härvid begagna sig av radio.
Den enda transoceanska radiotelefonförbindelsen i
kommersiell trafik är hittills den på långa vågor baserade
telefonförbindelsen London—New York. I försökstrafik
finnes en med korta vågor arbetande telefonförbindelse
Haag—Bandoeng (avståndet Holland—Java är omkring
12 000 km), som förf. för övrigt nyligen hade tillfälle
att avprova med utmärkt resultat. Trots
fadingeeffek-terna, de svåraste stötestenarna vid kortvågssystem, har
man här lyckats uppnå mycket god upp fattbarhet. Som
torde vara bekant, pågå förarbeten även för en
kortvågsförbindelse Hamburg—Buenos Aires, i det lyckade
överföringar av tal och musik i en riktning ägt rum. Samma
är förhållandet beträffande den relativt korta sträckan
Frankrike—Algiers, för vilken förbindelse dock redan nu
kabelprojekt varit uppe.
Emellertid liar radiotelefonien säkerligen sin betydelse
endast som ett komplement till trådtelefonien. Så snart
tekniken tillåter upprättande av trådförbindelse, helst
genom utläggande av kabel, sker detta, om de
ekonomiska betingelserna för en reguljär kommersiell
telefontrafik finnas för handen. Exempel härpå utgör
förbindelsen mellan den utanför Kalifornien belägna ön
Catalina och det amerikanska fastlandet; även
radioförbindelsen Köpenhamn—Bornholm ersättes kanske snart av
kabel. Till och med en telefonförbindelse Europa—
Indien ända till Calcutta över trådledningar har
diskuterats, se "Europäischer Fernsprechdienst", Heft 5 juli
1927.
Europas långdistansnät är uteslutande uppbyggt av
trådförbindelser. Endast i det europeiska nätets
utkanter, t. e. Ryssland, Spanien, "spela å blanka
trådförbindelser överlagrade högfrekventa förbindelser någon
roll för långdistanstrafiken. Sveriges samtliga direkta
internationella telefonförbindelser ligga också på tråd.
De interskandinaviska förbindelserna.
Våra första internationella telefonförbindelser
upprättades naturligtvis med grannarna Danmark och Norge.
På grund av de politiska förhållandena fingo vi först
så sent som 1921 telefonförbindelse och därefter år 1923
kopparförbindelse med Finland. Det ligger i sakens
natur, att de interskandinaviska ledningarna äro
ordnade på ungefär samma sätt som de nationella, då led-
1 Föredrag- vid teknologföreningens elektroteknikavdelnings
sammanträde d. 2 mars 1928.
ningslängder och trafikförhållanden äro likartade,
varför de ur teknisk synpunkt icke erbjuda något speciellt
intresse. En kortare översikt över dessa särskilt i
kulturellt hänseende viktiga ledningar torde dock vara på
sin plats.
Till Finland ha vi endast en ledning av 3 mm koppar
mellan Haparanda och Torneå samt ett par
järnledningar, avsedda för gränstrafiken. Kopparledningen går
på en stolplinje c:a 3 km norr 0111 städerna. Över denna
ledning är trafik upplåten från hela Sverige till norra
Finland med Uleåborg som viktigaste ort. Det är bristen
på goda kopparledningar samt lämpliga telefonöverdrag
på finskt område, som i första hand hindrat
utsträckningen av trafiken till mellersta och södra Finland,
varjämte den splittrade organisationen i Finland med
statens telefonväsen ocli en mångfald lokala telefonbolag
som konkurrenter verkat hämmande på
interurbandrif-tens planmässiga ordnande. Dock lia vi redan i slutet
a,v år 1924 utfört något så när lyckade samtalsförsök
mellan Stockholm och Hälsingfors över 4,5 mm ledning
Stockholm—Luleå med telefonöverdrag i Östersund,
sammankopplad över överdrag i Luleå med 290 km 3 mm
ledning Luleå—Haparanda—Torneå—Uleåborg,
telefonöverdrag i Uleåborg, 415 km. 3 och 2,5 mm ledning till
Vasa, där även förstärkning var anordnad, samt vidare
via ett ytterligare mellanöverdrag i Tammerfors och 535
km ledning
Vasa—Björneborg—Tammerfors—Hälsing-fors, tillsammans ungefär 2 500 km kopparledning med 5
st. överdrag. En förkortad direkt route mellan Seinäjoki
och Tammerfors finnes nu, varför bättre resultat skulle
kunna erhållas, men ledningarna äro både å svensk och
finsk sida så hårt belastade av viktig inhemsk trafik, att
någon utsträckning av trafiken Sverige—Finland f. n.
icke är möjlig, särskilt som en dylik
blankledniugsför-bindelse Stockholm—Hälsingfors blir relativt ostabil och
under alla förhållanden erfordrar ett dyrbart underhåll
för att göra effektiv tjänst.
Till Norge finnas följande viktigare förbindelser:
en 3 mm kopparledning Kiruna—Narvik,
en 4,5 mm kopparledning Östersund—Trondhjem,
samt av koppar eller i stamlinjekabel:
2 st. förbindelser Stockholm—Oslo,
en Karlstad—Arvika—Oslo,
3 st. Göteborg—Oslo och en Göteborg—Sarpsborg samt
dessutom 2 st. mera lokala kopparförbindelser från
Strömstad till Fredriksstad och Sarpsborg. Slutligen dela
Köpenhamn och Göteborg en med telefonöverdrag i
Göteborg försedd kopparledning efter västkusten till Oslo. Å
de två förbindelserna från Stockholm till Oslo sker
samtalsbeställningen med beställningstelegraf, vilket är den
enda form av telegraf, som enligt internationella överens-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
